Aftonbladet – 5 januari 1871, sida 2

vore död eller icke. Lugnt och med fullkomlig fattning beskref bon sin besynnerliga dröm tilläggande att hon fördenskull besökt rummet. Saonolikt kunde vi väl ej vänta att få se mr Olilivera död? frågade coronern. Jag kan inte säga att jag gjorde det: snarare gick jag in för att öfvertyga mig ati han inte var det, svarade vitnet. Min dröm hade varit så liflig att jag ej kunde förjags den, jag oroades deraf och ehuru sunda förnuftet tyckes ha bort säga mig att Jag e skalle-sätta pägon tro till den, gick jag likväl upp till förmaket. Mr Oliivera satt död i sin stol-alldeles sådan jag sett honom i min dröt... Coronern, en prak:isk man, visste ej rätt hvad han borde tro om detta vitnesmai; något sådant hade aldrig förr förekommit och han såg skarpt på vit inet. Att 2 henne stå der i sin svarta drägt; den höga, smärta gestalten med den värdiga bållnie gen och de fioa dragen, ehurg hennes ögon bade mör: ä st slämuua, var ve erklige n något Ovarigt, Var ni hemma i måndags eftermiddag?. frågade ban... och det I å här tilläggas att DE några at, de frågor han gjorde under fortsången af ransak ingen kunde tyckas som de 2j varit fokomi ? ville ändå undersöka saken i grund. een Jar AR staden, . må me Jie, bekant FE ke