Aftonbladet – 4 januari 1871, sida 3

I läroverksfrågan. VIL I stället för alla resonnemsnger och filosofiska deduktioner, hvilka endast skulle trötta läsaren, må här anföras några exempel tagna ur det verkliga lifvet, tör att ådagalägga nödvändigheten att modifiera undervisningsmetoderna efter anlagen. Två af dessa exempel äro hemtade af Aragos skrifter (öfversatta af Georg Scheutz) och det tredje är allmänt bekant för oss svenskar. Sannolikt har flertalet af våra läsare hört omtalas ljusets interferens; i vidrigt fall må de nöja sig med uppgiften att fenomenet är ett bland de märkligare i optiken och ett af de förnämsta stöden för den åsigt, som anser ljuset uppkomma af ethervågor liksom sjudet at laftvågor, en åsigt som är känd under ramnet undulationsteorien. De två män, hvilkas exempel vi vilja åberopa, hafva odödliga förtjenster om denna teori och om utredandet at interferensfenomenen och deras lagar. Den ene var enge!smanneh Thomas Young och den andre fransmannen Augustin Fresnel. Att de båda hade utmärkta arlag för matematik och fysik kan man veta jå förhand och vi vilja endast tillägga, att Fresnel hade för en af sina vigtigaste upptäckter att tacka sin utmärkta händighet. Båda dessa egenskaper ådagalade han redan såsom skolgosse, då han vid nio års älder företog sig att bestämma det lämpligaste förh3ilardet mellan en fläderbössas längd och kaliber samt det till sprättbågar bäst passande virke — med den följd, säger Arago, att leksaker, som förut voro ganska oskyldiga, derigenom förvandlades till farliga vapen och fiogo den äran att blifva förbjudna, efter ett härom formligen hållet familjeråd emeilan samtliga skyttarnes föräldrar.. Deremot hade han så dåligt språksione att han vid 8 års ålder knappast kunde läsa, till en del på grund af klen belsa. Men man kan lättare förklara det — yttrar biografen — sär man får veta, att F. aldrig hade pågat tycke för språkstudier, att han alltid lade föga vigt vid öfniogar som endast fordrar godt minne, och att hans eget minne, temligen motsträfvigt i allmänhet, pästan beständigt vägrade att ihågkomma ord, så snart de icke stodo i sammanhang med någon klar och sträng slutledning. Också bör jag tillstå utan omsvep, att de som vid bedömande af utsigterna för ett baras framtid hufvudsakligen fästa sig vid dess rangordning i skolan till följd af språkkunskap och öfversättningsförmåga, alärig skulle kunnat föreställa sig att Augustin Fresnel var beslämd att blifva en af vårt tidehvarfs mest utmärkta vetenskapsmän. Denna brist på språksione hindrade honom för öfrigt icke att drsga stor nytta af en kors i allmänna språkläran och logiken Ty förmågan att tänka klart får ej förblandas med språksinne eller med lättheten att skrifva och tala, med ett ord att resonnera. I senare afseendet skall ett flitigt studium af de gamla författarne utan tvifvel vara af stor nytta för den som har en sådan talang. Men derna lätthet förleder mången att bespara sig mödan att tänka och det är väl blott i denna meniog, eom en fransk författare frambåller vådan af en undervisnicg hufvudsakligen grundad på de döda språken. Det synes obestridligt, säger han, satt en uteslutande litterär bildning icke ger åt de znga männen den precision i raisonnementet, som de behöfva i lifvets angelägenheters. Också se vi äfven hos oss att våra skolmagistrar icke företrädesvis utmärka sig för praktisk duglighet. Äfven de:as skriftliga och muntliga framställningar äro icke tid mönster al logisk skärpa och tankereda. Men att ett utmärkt språksione icke heller är något hinder derför, härpå är Thomas Young ett bevis. Vid 2 års ålder kunde han redan äsa ledigt; vid 4 års ålder hade han på ristunderna lärt sig utantill en stor mängd engelska författares verk och äfven åtskilliga atinska poemer, ehurn han icke förstod samma språk. (Hvilken niutning för vissa reliRR KISA Ka ns SR Ak