Aftonbladet – 4 januari 1871, sida 3

sofva förrän emot morgonen, då hon föllji slummer, hvarur hon väcktes, efter egen utsago, genom en dröm som skrämt och upprört henne. Hon drömde nemligen att hon såg mr Ollivera sitta död i förmaket, och i samma ögonblick tyckte hon sig gripen af en förfärlig ångest och samvetstörbråelse för att hon ej kommit dit förr. Det var denna känsla som väckte benne, så lifligt tyckte hon sig i drömmen er:ara inflytelsen af stt vara i hans närvaro, ehuru han var kall och död, att hon ännu flera minuter efter sedan hon vaknat ej kunde frigöra sig från drömmens makt. Hon såg på klockan, den var half sja och solen redan uppe. Miss Rye brukade alltid stiga tidigt upp, ty hon var sömmerska och måste lefva at sitt arb-te, hon klädde sig derföre snart, men kunde ej låta bli att känna sig orolig, utan gick ved då klockan var nära sju och öppnade dörren till mr Olliveras yttre rum. : Icke så mycket för att se om hernes dröm var verklig, utan fast mera för att få ett ögonskenligt bevis på att den icke var det, och derigenom kunna förjaga det pinsamma intryck den gjort hos henoe. Men det var verkligen så. Hura beskrifva miss Ryes fasa vid hvad hon såg! Då hon först öppnade dörren märktes ingenting ovanligt. Ruilgardinerna voro nedfällda tör fönstren, bord och stolar på deras vanliga plats, men då hon såg sig omkring, upptäckte hon mr Oliiveras hufvud der han satt i en högkarmad stol nära bordet, med ryggen åt dörren. Med en känsla af outsäglig ångest, som kom hennes pulsar att slå hårdare och hjertats slag att nästan hämmas af fruktan, trädde miss Rye värmare för att se på honom — och rusade derpå ut med ett vildt anskri. Detta anskri satte hela huset i rörelse. Mrs Jones, den uvge måvöen, Alfted Jones och tjeostflickan, alla skyndade till: de två förra höillo på att kläda sig, flickan kom från köket. Mir Ollivera satt utsträckt, till bakalutad i stolei, stel och död. Högra ärnev hängde ned utåt sidan och på mattan tätt