Aftonbladet – 4 januari 1871, sida 2

drag att utföra denna sak. Motpartens namn hör ej hit, det var just ingen sffär af större vigt, men en ung advokat anser alltid sitt arbete vigtigt och mr Olilivera var alltför samvetsgrann att spara någon möda, sor kunde bidraga till framgången af hans sak. Han hade afböjt en bjudning till denna afton, men deremot antagit en dylik till den följande. Så mycket kände can om hans förebafvanden ända till måndagseftermiddagen. Samma efterwiddag inträffade mr Bede Greatorex med aftontåget från London klockan sex, tog en droska och åkte genast till hotellet. Han var son till den äldre mr Greatorex och kompanjon i firman. Hans resa hade afseende på följande dags rättegåvg, någon oväntad och gynsam upplysning i saken hade erhållits och mr Greatorex senior hade föredragit att skicka sin son att rådgöra med mr Olilivera, framför att skrifva eller telegratera. Bede Greatorex hade ingenting att invända deremot och arträdde den korta resan vid gladt iynpne, i afsigt att vara hemma i London igen påföljande dag. Han var lång och smärt, till utseende något liknande mr Ollivera med den skilnad att bans bår och ögon voro mörka ssmt att hans hy hade en svag olivfärg, åldern trettiofyra år. De båda kusinerna voro särdeles goda vänner. Anlävd till hotellet vägrade han att intaga någon förfriskning, emedan han ätit tidigt middag, men bepärde att blifva visad till mr Oliveras bostad vid Highstreet, ej långt derifrån. Mr Bede Greatorex fann reda på huset som hade ett beqvämt cch trefligt utseende, nedra botten upptogs af en butik hvars förster voro at spegelglas. Ofver dörren lästes Richard Jones, magasin för strumpor och skjortor,. En annan ingspg fanns få sidan, bred och rymlig. Etter en ringning på dörrklockan, frågade ban den utkommande tjensteflickan efter rer Ollivera och blef genast visad upp till honom. Mr Olivera satt vid bordet med ryggen vänd embt dörren. Alla papper voro nu sam