Aftonbladet – 3 januari 1871, sida 3

fe åter pppatå. Uppriktigt taladt, är vårt läge här vid Loire för ögonblicket trots alla segrar icke gynnsafömare än för åtta veckor sedan. I slutet af Oktober var v. der Tanns kår tillräcklig att hålla Loirearmen på afstånd från norra Frankrike, men nu behöfves för detta ändamål prins Fredrik Carls fyra eller fem gånger så starka arin. Men att vi vunnit någon terräng, märkes knappast. Prinsen-marskalken har föröfrigt i dag anländt hit med hela sin stab. Hans officerare och deras betjening ha tagit samma qvarter som de hade för fjorton dagar sedan. För att göra detta möjligt fördrefvos officerare och soldater, friska och sjuka, ur sina bostäder. Tvenne sårade af det 76te regementet, söner af rika Hamburgköpmän, blefvo på detta sätt genom militärmyndigheterna utvisade ur sina gamla qvarter. Så skrifves den 17 December till Weserseilung från Ecoumen (norr em Loire) i ett bref från en soldat i det 75:te hanseatiska regementet: Sedan vi lemnat Orleans, hafva våra strapatser blifvit allt värre: Vi hafva tishärdat mycket, men ännu hafva vi mycket att strida mot. I dag hafva vi ändtligen fått en rastdag, som på allt sätt användes att reparera vår mycket illa medfarna utrustning i klädeväg. Jag tror ej att anöra soldater, än tyska, skulle vara i stånd att uthärda dylika ansträngniovgar. Det är alldeles otroligt, buru folket måste släpa sig frark genom fotsdjup lera och bottenlösa, uppblötta marker, hvarest de sista usla qvarlefvorna -af våra stöflor blifva gvarsittande, så att vi få tåga vidare barfota eller med fötterna othbundna med tygtrasor, men likväl alltid vara beredda att byta ord med fienden. Vära byxor bestå allt uppifrån ända ned endast af tragor; en stor del af folket går klädd i civila benkläder eller har vetat skaffa sig franska soldatbyxor af. alla möiliga färger. . Franska damasker äro också en mycket efterfrågad artikel. Hvar och en kläder sig som han bäst kan. Hufvudsaken blir dock alltid fotbeklädnaden. Än får man se soldater klädda i tofflor, som med remmar fasthållas vid fötterna, än klädda i träskor; kortligen, allt, som kan vara tjenligt att betäcka fötterna, användes. Vi motse med det snaraste en sändning aya ekiperingspersedlar, ty såsom nu kan man ej fortfara att gå. Det fordras verkligen den mest lefvande pligtoch hederskänsla för att uthärda, hvad vi måste genomgå. Det finnes ingen bland osB, som ej af allt bjerta längtar efter fred, men freden måste likväl vara hederlig. Det är mig en gåta, huru folket trots allt detta kan bibehålla sitt goda humör. Till Neue Zirieker Zeitung skrifves den 17 December från Versailles: Oaktadt de tyska trupperna utanför Paris äro besjälade af den bästa anda, äro de likväl långtifrån att egå den munterhet och friskhet, som finnes hos de trupper, som nyss kommit från Tyrkland. Nattvaket, kölden och fuktigheten, som trupperna nu i tre veckor måst uthärda, hafva i förening med striderna gjort folket mycket all: varligt stämdt. Sjukdomar grassera temligen starkt. De tyska trappelnaa förluster äro förfärligt stora; officerare och rmaaskap äfvensom läkarne lida af öfveransträngning; på de nistas krafter läggas dag för dag allt större fordringar; dag och natt tar man dem: i beslag och ropet: skaffa hit läkare, flera läkare! utgår från hela hären till Tyskland. De svårast sårade vårdas i närheten af de sfällen, der striderna stått; likväl är deras antal så stort, att de läkare, som finnas att tillgå, ej äro tillräckliga. Från Söhlesien skrifves den 22 December till Neue fr. Presse: : Svårligen kan en skildring gifvas af den förtviflade nedslagenhet, som under den senaste tiden öfverallt blifvit herrskande. De äldsta landtvärnsmännen hafva erhållit uppbrottsorder och äro redan till en del på vägen till Frånkrike. I dag ingick hit underrättelse om, att allt ännu disponibelt manskap, som af en eller annan orsak erhållit befrieise eller ej blifvit inkalladt, såsom varande till hälften invalider, måste hälla sig beredt att med det snaraste kallas till tjenst. Detta folk skall brukas till garnigonstjenst och till att bevaka de franska fångarne, så att alla marschdugliga trupper må kunna tåga till Frankrike. Sålunda motse hundrätals familjer under den med stor stränghet inbrytande vintern och åen nöra förestående julen — glädjens och kärlekens högtid — framtiden med: bedröfvelse. Längtån efter fred blir allt större och allmännare; befolkningen har redan för lång tid tillbaka börjat anställa betraktelseroch kommit till det resultat; att det vudna utbytet ej. står i särdeles gynsamt förhålJande till:de gjorda uppoffringärna. Ett nytt Chateaudun. Från Cbaumont skrifves den 15 December till Vossische Zeitung: Nogent, skådeplatsen för striderna den 6 och 7, har den 10 December blifvit tuktedt till ett varnande exempel för främtiden. KI. 4 på morgonen utryckte 5 kompanier af 60:e regementet, 1 sqvadron husarer och 1 batteri till Nogent. Angående denna expedition skulle enligt order den djapsste tystnad iakttsgas. Icke desto mindre slogo Chsumonts invånare aftonen. förut på alla kaffeoch värdshus sina hofvuden tillsammans och hviskade till hvarandra om en grande operation, Denna grande operation bestod dernti, att det vid Nogent åter kom till en liten drabbning med mobilgardister, som voro ående i en något afsides belägen skog, vid hvilket tillfälle vi fingo 2 döda och 4 sårade och gjorde 12 fångar. Derefier, sedan mobilgardet tagit till flykten, ryckte vi fram mot staden, hvilkens alla ingångar voro förbarrikaderade. Man behöfde en timmes tid för att undanrödja dessa hinder och inträngde sedan i staden. Nogent var alldeies öfvergifvet af invånarne; endast på rädhustrapan vid torget satt en gammal gamma och båtraktade orörlig, med hakan stödd mot händerna, våra soldaters företag. Många hus stuckos i brand, och sedan soldaterna åter he sig tillbaka ur staden utan att der ens ha upptäckt ett spår af fienden, kastade batteriet 171 granater in i staden, som derigenom led en omätlig skada. Sent på eftermiddagen. anträddes återtåget till Chaumont, och under natten ankommo våra trupper hit. Sålunda statoerades på Nogent ett hårdt, förskräckligt men äfven nödvändigt exempel, ty bos landtbefolkvingen råder ännu en mycket stursk anda. Emellertid bör man icke glömma, att orterna mellan Chanurmont och Langres befinna sig i en mycket svår ställning, så att säga mellan tvenne eldar. Angående en strid, eom sjelfva julaftonen föreföll vid Bolbec (beläget ett stycke öste om Havre och porr om nedersta Seine), innehålier tidningen Sun åtskilliga detaljer. I effären hafva kompaniet Mocquart, les vengeurs, friskyttarne från Havre, första bataljoven af Havres rg De och friskyttarne från Eldoeaf deltagit. Veastra kolonnen lemHade Boavzeville kl. 1,6 f. m. och tågade mot Moinlot. Kl 128 började striden med