Aftonbladet – 3 januari 1871, sida 3

armen Uilräcklg sysselsättning för avt förmindra, att några större detachemörnter afsändas till understöd åt prins Fredrik Carl, störhertigen af Mecklenburg, Manteuffel och Werder. Det voro onödigt att vidlyftigt orda om denna nya vändhing i förhållandena; ty det tyckes vara naturligt att förätse; avt koncentreringen af hela den effektiva styrkan vid Mont Valerien skulle föranleda uppgifvandet iske allenast af staden, utan äfven af fästena och försvarsverken randt omkring den. Herrar öfver stadens hele inre och yttre linier, skulle tyskarne iolåta sig I en strid med Trochus läger, hvilken, ehvad framgång den än skulle skänka endera af de krigförande, skulle medföra förfärliga lidanden för den försvarslösa befolkningen; men äfven om tysksrne, mera betänksamrme än stadens naturliga försvarare, skulle inskränka sina öperativner till blott och bart en blokad ef Mont Valeriep, skulle de snart bli i stånd att sammandraga den långa linie, med hvilken de nu innesluta hela banlieten, och torde således kunna inbespara minst hälften af sina stridskrafter för andra företag än det, de nu äro sysselsätta med. För vår del äro vi böjde för att åhse mer naturligt att Trochu, om han drager sig tillbaka bakom stadens omedelbara riogmur, skall, på samma gårg han bibehåller åt sig sjelf och sin armå den fullasts frihet att handla, äfven tillåta staden att återfå rätten att bestämma öfver sina egna öden, sälunda säåttande denna i tillfälle att ingå en äfverenskommelse med ds belägrande och underhandla icke blott om stadens omedeibara uppgifvande, utan äfven om en vapenhyila och en fred, Hvilken Trochu sjelf och befälhafvarne för provinsarmeerna samt regeringen och nätionen kunna biträda eller icke biträda, alltefter som de föreslagna vilkoren kunna synas förenliga med landets ära och sanna intressen. Med Trochu förskansad på Mont Valeriep, kunde staden få tillåtelse att hålla sitt eget netionalgarde, och ett afbrott i fiendtuligheterna Eunde sålunda öfvetenskommas, för att lemna tillfälle till det länge efterlängtade inkallandet at en konstituerande föreamling.. Ställningen vid Särthe och Loire. I Neue Freie Presses krigsrevy för den 27 December ekrifves härom: ,Under det ännu för få dagar sedan prins Fredrik Carls armö var sysselsatt med förföljande af general Chavzys här och stadd i framryckande mot Le Mans, och då man hvarje stund kunde vänta ett stort slag omkring Sarthe, så har situationen under de senaste degarne alldeles förändrat sig; tyskarne hafva icke endast upphört stt förfölja general Chavzy, utan deremot företagit er återgående rörelse samt, som det vill synas, koncentrerat sig mellan Orleans och Paris, Orsaken till detta plötsliga stannande torde möjligen kunna sökas i den omständigheten, att general Bourbaki, hvilken med första Loirearmen står mellan Bourges, Nevers och Briare (sydost om Orleans), plötsligen visat gig vara vid lif. En koveentrering af alla tyska stridskrafter mot Le Mans hade i sjelfva verket kunnat blifva förderflig för tyskarne, ty i så fall hade det stått Boorbaki fritt att från Gien öfver Montargis och Fontainebleau kasta sig i ryggen på cerneringstrupperna utanför Paris. Å andra sidan skulle ett imed all makt mot Bourbaki företagst anfall gjort det lätt för Cbanzy att framtränga med sin armö6 mot Versailles. Dessa omständigheter hafva troligen bestämt de tyska härförarne att sammandraga sina vidt spridda trupper en centralställning, hvarifrån det blir dem lätt att möta antingen Chbavzy eller Bourbaki, allt efter som den ene eller andre af dem skulle vilja söka frambryta mot Paris. I hvarje bändelse opererar den tyska armön på den s k. inre linien och är derför i stånd att med lätthet vända sig än mot vester, än mot höger och öfverailt slå starka slag. Denna otvinnätanda centralställniog torde få antages befinna sig i den triangel, som bilidas af linierva mellan Chartrez, Föntainebleau och Orleans. Tyskarnes talrika och förträffliga. kavalleri sätter deras anförare i stånd att fravkasta sina observatiovssfdelrviogar Å ena sidan mot Eure och Loire, å andra sidan mot Gien och söderut ända till Cher... Derigenom att kavalieri. kan utsändas så vidt omkring, är det äfven möjligt att hastigt koncentrera sig mot franska anfall från flera håll på en gåvg och parera slaget. — Med deona koncentreringsrörelse synes äfven en reorganisation af den genom de tätt på hvarandra följande striderna och ansträngande marecherna starkt medtagna tyska armen i dessa trakter vara förenad. Konungens af Preussen senaste degorder tillkävnagifver återkallandet till Paris af 1:sta baierska armekåren (v. d. Tapn) för att förenas med 3:dje armån under kronprinsen af Preussen. I stället för den baierska kåren skulle antingen 2:dra eller 6:te preussiska kåren stöta till prins Fredrik Carls armö.n Tyska stämmor om kriget. Sådana höjas nu i allt större antal både hemma och ute på krigeteatern, som med bjerta färger skildra de förluster och vedervärdigheter af alla slag äfven de tyska armeerna måste vidkännas samt gifva uttryck åt den allt allmännare blifvande längtan efter freden. Så skrifver den genompreussiske krigskorrespoodenten till Kölnische Zeitung hr Jnios von Wickede: Med förtviflans yttersta trots försvarar sig Frank rikes bufvudstad och med den mest hårdnackade förblindelse vilja Gambet:a och konsorter fortsätta striden ända till det yttersta, ehuru icke ens den minsta skymt af hopp att ännu tillkämpa sig segern kan återstå för dem. Emellertid göres Frankrike fortfarande till en stor öken. Det lilla kriget mot de frivilliga skarpskyttarne låter mensklighet och kristendom mer och mer försvinna ur de kämpandes leder Detta förskräckliga härjande och brännande? fortfar, hela byar uppbränpas fullständigt kanske för några skott som guerillaband från annan ort i dem afskjutit, och hela striden hotar nu: antaga en sådan karakter, att det icke kunde gå mycket vildare till under trettioåriga kriget. Om någonting är egnadt att göra en menniska med intelligens och känsla till anhängare af Elihu Burrit och hans fredslära, så är det detta krig år 1870, och när vi en gång segerrikt hafva slutat det och stängt Janustemp