Aftonbladet – 3 januari 1871, sida 2

man hänga öfver boken till 25 a 30 års ålder. Men lika öfvettygad är man, att itigen kan komiba fram i vetiden utal kunskapit i förening med arbetsamhet och sparsamhet. Ena AT far, som dagligen gör denna erfarevhet i lifvet, tvekar icke att för sin sons undervisning offra ganska betydliga sum! mor, men han bestämmer sjelf arten och måttet af de kunskaper som skola inhemtas, följer dag för dag elzvens framsteg, uppmuun! trar eller klandrar efter behof, och är således i eminent mening studieinspektor för sit barn. Sådant låter göra sig i Skotland, emedan der ej fitnes ett Femensamt prögrati ör alla eleverna, utan undervisningen i hvarje ämne kan lexnas särskildt och mot sitt särskilda pris. Den ena nöjer sig med latin och lefvande språk, en annän med matematik och naturvetenskaser o. s. v. Men denna biist på all organisation motväges af föräldrarn23 klokhet och utomordentliga intresse för barsens uppfostran till dugliga menniskor. Det her derigenom blifvit möjligt och vanligt att slnta elementarundervisningen vid 15 ä 16 års ålder, och den högre undervisningen, som universiteterna lemna, vid 19 år. Och likväl utmärka sig skottarne för karaktersfull och solid uppfostran, säger den författare, hvarur vi hemtst detta. Om Skotland är de fria, så är Frankrike de stränga programtternas land. Under mi-; vistern Fortoul var hvarjetimma, nästan hvarje minnt reglerad. Alla professorerna i matematiken öfver hela Frankiike föredrogo samma tcorem på samma dag. Det var ett urverk, som ministern drog upp hvarje morgon och hvartill han hade nyckela i sin ficka. Tyvärr var det derjemte in ättadt efter ett felaktigt system. Han hade nemligen i Oktober 1852 infört den s. k. bifarcationen, enligt hvilken eleven skulle från tredja klassen vid 13 års ålder välja mellan en klassisk och el vetenskaplig lines, hvilka dock i vissa ämnen såsom modersmålet och historia undervisades gemensamt. Det är ongefär samma system, som hos oss detivitivt infördes 1859 och ännu gäller, I F.ankrike hade det redan då vwisat eg odugtigt Ail: voro missnöjda, lärerne ksnske mest, opdervisvingen gick tillbaka, och med ministeras död 1856 försvann även systemet, i det hans etterträdare söktes återgå till det gåmla. Man är dock icke blind för detsas fel. Geoom att effleurera allt, läres intetn. Man önskar derföre — och ministern Duäruy bar i en rapport till kejsaren uttalat denna önskan — att maturitetsexamen, döt s. k. bacealsureatet, skulle inskränskas till Hågra tå obligatoriska ämnen af ringa omfång och de öfriga vara fakultativa efter elevens val. Ett eada af dessa studier, gjordt med omsorg, kunde vara tillräckligt. Det är samma resultat, eom förf. förordat. I England befioner man sig ännn på ett öfvergångsstadium. Man har först på senare tider börjat inöra embetsexamiia. Dock påstås man äfven de? öärma rig sama sjstem. Sålunda skall i exsmen för löjtnantegraden egentligen endast de matematiska ämnena vara obligatoriska, men beträffande ce öfriga valet stå fritt t. ex. mellan gamla eller tefvande språk till och med sanskrit eller hindostanska. I Tyskland Kar redan länge undervispingen fått en fast form, Efter sluted förskola öfvergår msn antirgen till gymnasium eller realskolan sämt videre till universiteterna eller de högre fackskolorca. Men ehuru prograwmwmet för hvarje slags skola är i sina allmänna d ag faststäldt, lemnas mycken frihet vid tillämpningen ät lärareko!legium. I rea!skolorna fortgår också latinets studiom genom alla klasserna. I en-stötrre stad såsom Stockholm och möjligen Göteborg låter detta system rog använda sig. På alle andra ställen skul!e det i sin fullständighet blitva allt för dyrt, helst man redan nu klagar öfver de dryga kostnaderna, och eosidigt tillämpadt, d. v. 8. antingen utan gymnasium eller utan realskola, skulle det ej motsvara orteas behof. Den skotska metoden låter deremot ötfv rallt fillämra sig, men som den saknar allt system, mäste studiinspektorn i stäliet inventera ett sådant för hvarje gosse särskildt. Men der staten sjelf b:sörjer undervisningen såsom hos oss, inför den vanligen sjel: ett system, som erdsst i mindre män tål modifikationer. Vill likväl staren här uppfylla rtamhällets verkliga behof och icke uppträda såsom monopslist, borde den inrätta icke en afgångsexsmen u:an tre sådane och till dem lemna fritt tillträde för en hvar som anmälde sig. Den första skulle inträda, vär ynglingen genomgått den nedre afdelningen i skolan och uppnått en ålder af omkring 13 år, den ändra tre år de elter vid 16 års ålder och den tredje efter ytterligare tyå års specislstudier för dem, som önska gå den lärda vägen eller blifva tjenstemän. Dettä bildar öfvergången :till det enda rätta systemet, der staten endast uppträder . säsom examinerande. Vid alla dessa examina borde de möt hvarje betyg svarande kurser vara noga bestämda äfvensom minimum. at pointtal. Tillfälle borde derjemte beredas dem, som vid 13 år nödgades lemoa läroverket, att efter skotska metoden evertuera sig i de stycken, som för deras yrke eller n blifvande examen vore af nöden. Man kan säga att detta är ett förfärligt examensväsende, men der undervisningen är fri bör någon kontroll finnas att föräldrarne ej bortkasta sina penningar förgäfves, och menirgen är just ett hindra examensväsendet, emedan man erbjader så många tillfällen som möjligt att snart träda ut i ifvet och den praktiska verksamheten, le tre var en låvg vacker karl omkring tyr-l: