Aftonbladet – 3 januari 1871, sida 2

på den tanken att de ämnade öppna grafven. Han trädde in på kyrkogården genom grindarne och smög försigtigt framåt i skuggan af de grå kyrkmurarne. Nedhukad och flyttande sig bakom den ena grafstenen efter den andra nådde han sitt förra gömställe. De voro nu vid grafven och han började öfverlägga med sig sjelf, huruvida, i händelse hans gissning var siktig, ban NR dist borde afbryta deras förehafvande. Mr Butterby förde sina ögon närmare intill geoombrytningen i grafstenen och hvad han nu såg gjorde honom pästan lika förvånad som mr Jones förut varit: han, den erfarne polismannen, som kände vearldet för grundligt att någonsin låta sig förvånss af pågot. Vid öfre ändan af grafven stod en presti ull presterlig skrud. Fyra personer stodo omkring, hvaraf en höll en Jykta så attskenet dersf föll på prestens handbok, Han börade läsa begrsfniogsordes. De stodo med sbetäckta, nedböjda huvuden, natten började olifva kall, en till och med mr Butterby tog också af sin hatt. Jesus sade: Jag är uppståndelse och lifret, hvilken som tror på mig ban skalllefva, mn hen än död bleive. Och hvar och en iom lefver och tror pa mig han skall icke lö evionerligen. De högtidliga orden, ännu mera gripande på detta stälie och vid denna tid, nådde ydligt den jyssnande. Måhända hade de Idrig förr gjort ett sådant intryck, huru taligt mångs gånger i hans lit ban än hört em upprepas, Men vansns makt är storj ch knappt var psalmen börjad, förrän rr 3utterby var lika ifrig med sma iskttagelser, I It under det han hörde vexelsången upp-: epas af de kringstående. ; Tre af dem ki n. igen; den fjerdel! fvensvt presen Vär bybde obekant. fn ar!