Aftonbladet – 2 januari 1871, sida 2

sig i trävgseln, utan stått afsides på kyrkogården i skuggan af en stor ides:ap. Just som han ämnade aflägsna sig, stötte han oförmodadt på den detektive polisman, som gömt sig bakom grafstenen, Mr Jones stannade helt förbluffad. . Hallob! otbrast han. Mr Butterby! Har vi sett sådana tokar! anrärkte mr Buatterby lugnt, som om han ej varit det minsta öfverraskad af mötet iwed mr Jones. Jaså! pi är hemkommen nul fortfor han, i det han såg skarpt på den resar.de. Jag kom ifrån Bromsgrove til fots och tappade bort trainen der, sade mr Jones, som i likhet med den, med hvilken han samtalade, ej var, så noggrann i valet af uttryck. Då jag vek om hörnet här och fick se folkhopen, trodde jag de blifvit galna allihop. Kom pi hem för den här sakens skull? frågade mr Butterby. Fick ni bref från dem? För hvilken saks skull? Hvad det beträffer stt skrifva mig till, så hade det varit kinkigt nog, då de ej visste hvar jag fanns, jag har varit litet bär och litet der.o För den ders skull, svarade mr Buttorby, med en böjning på hufvudet åt grafven, der man just pu lade sista hand vid arbetet med dess igevfyllande. ; För mr Jones öron hade dessa ord en så obegriplig mening, att han endast kunde stirra på talaren, undrande om den allvarsamme polismannen nedlät sig till att gyckla. Jag förstår er inte, sir.n Mr Butterby uppfattade genast förhå?,s,. det: att Dick Jones — hans vanliga benäms ning inom staden — var alldeleg obannig om de senaste tilldragelserna, Den stackars olyoklige som de lagt der, Jones — med en Hy sidoblivk på gratven — NVAr tr Olivera, advoksten — (Fort)