I läroverksfrågan. V. Då vi sade att den nu beskrifna reformen kan medelst ett enkelt rescrigt införas af ecklesiastikministern, förutsatte vi att att rektorer och lärare icke skola bemöta hans anmodan med det ökända: non possumus. Väl måste de medgifva, att de kunna uppgöra tre olika kurser och derefter dela eleverna i grupper; men om de förklara det omöjligt att samtidigt handleda mera än en grupp eller att bereda tid för att särskildt förhöra en hvar af dem, är ju icke mycket vunnet med det förra. Invändniogen kan icke heller undanrödjas genom allmänna raisonnementer utan man borde specielt för hvarje ämne och hvarje klass visa, hur svårigheten på det ena eller andra sättet kan besegras. Attgöra detta i en tidningsartikel är omöjligt. Här kan endast ådagaläggas, att hindren icke på långt när äro så stora, som de förekomma vid första anblicken, och vi viija för detta ändamål särskildt betrakta den första, den mellersta och den sista perioden af ynglingens vistande vid läroverket. Till viss grad sammanfaller denra indelning med den förut antydda, i det ordnandet af gossens studier under den första perioden tillkommer lärarne, under den andra inspektörerna och under den sista ynglingarne sjelfva, utan att bestämd: kan uppgifvas, hvar d.v.s. med hvilken klass den ena perioden slutar och den andra tager vid. Om vi nu först börja med den sista perioden, så är det klart att flere af de till gruppen C hörande ämnen icke längre upptaga elevens tid och derför ej heller göra lärarne något besvär, med undantag möjligen at en kort repititionskurs hvarje eller hvartannat år. Det är vidare klart, att under denna period skilnaden mellan grupperna A och B skall väsendigen visa sig deri, att de som tillhöra da förra äro mogna för sjelfstudier, åtminstone i vida högre grad än de öfriga. Deras studier sönderfalla således i två slag: sådane som de hafva gemensamma med gruppen B, ehuru de dervid gå mera på djupet, och sådane, som de derjemte drifva på egen hand under den tid, som besparsts genom C-kur