Aftonbladet – 2 januari 1871, sida 2

som i likhet med många andra följt efte kisten. Icke i sällskap med någon, ensam och skygg, hade hon vandrat tätt intill husen i skuggan af murarna. Hon var en ung qvinna omkring tjugusju år, lång och smärt med allvarliga blå ögon, fina anletsdrag och ett vårdadt sätt. I djup sorgdrägt efter sin moder bar hon en fio svart ylleklädning, och schalen, som hon höll tätt svept omkring sig, var kantad med krusflor. Men hon syntes ej längre till och mr Jones fann det vara froktlöst att uppsöka henne bland folkmassan. Ett slags otficiel personlighet, måhända ombud för stadstjenaren eller kyrkvaktaren, eller kanske för entreprenören, som skaffat kista och bärare, hvilken tycktes ha i uppdrag att tillse det allt skulle gå rätt till, röjde nu plats närmast grafven, Folket drog sig villigt undan, ehuru någon trängsel och konffoingar ej kunde undvikas. Några få, till utseendet gentlemen och förmodligen vänner till den döde, tillätos att stå nära ratfven, Dödgräfvarne lyste med sina fackor, ehuru hopen kanske: skulle sett bättre i det klara månljuset, än vid skenet från de sprakande blossen. På sjelfva kyrkogården, dold bakom en upprättstående grafsten, stod en person, tillhörande polisen. Han var civilt klädd, hvilket han dessutom jemnt brukade vara och hade ej heller kommit hit på befallning, utan endast af personligt intresse. På tillräckligt afstånd från de öfriga, skyddad från att synas bakom grafstenen, kunde han genom dess öfre genombrutna del fritt göra sina iakttagelser öfver hvad som passeråde, äfveosom rörande åskådarnoe. Han var en m-ger man af medelhöjd, med blekt ansigte, djupt liggande grönaktiga ögon och en liten, hvass, nägot uppåt böjd näsa, Tystlåten af böjelse och vana hade han btseendeaf att ega en skarp iakttagelseförmåga