Aftonbladet – 31 december 1870, sida 6

SILL YVIA. Af JULIA KAVANAGH. Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD Hon hörde steg i trappan och stoppade I hastigt papperet i sin ficks; men stegen givgo förbi... Mrs Green återvann sin besinning, låste igen portföljen, lade tillbaka nycklarne på bädden och lemnade :ummet. Den förste hon mötte var Silvio. 1 O, min bästa!, ropade mrs Green och ) höjde med ett uttryck af fasa, sina händer, hvilken olycka!... Jeg tror att miss Meredith är död. Död! utbrast Silvia och sprang förfärad några steg tillbaka. Det var utan tvifvel det olyckliga opiatet som dödade hennex, fortfor mrs Green med ls årgest. I) Men är hon verkligen död?, frågade I Silvia. Hon gick henne förbi, öppnade dörren, när; made sig sängen och såg med bäfvan på den Taflidna. Nå, är det inte så?, sade mrs Green, som I kommit in efter Silvia. Ja, hon är död — verk igt död, svarade Silvia sakta och kände sig fattad af ett djupt allvar, då hon såg — nu så stelnadt och kallt — detta ansigte, som hon sist hade jokådat vanstäldt af hatets och vredens våldsamma lidelser. SJUTTONDE KAPITLET. Nu blef det oro i lady Johns hus. Slottsbranden var ett intet deremot, och för att göra mylady rättvisa, måste vi anföra hennes egpa ord: att ett hastigt dödsfall i hennes eget hus var en sak, på hvilken hon alls. icke hade gjort räkning. Jag hade ej så mycket som bjudit miss Meredith till migP, tillade hon till sin förtrogne, professor Smith; Soch så kommer hon och slår sig ned här och lägger sig slutligen att dö! Det märktes tydligt att lady John var harmsen öfver miss Merediths brist på grannlagenhet. Dödsfallet medförde wmånga omsorger af vigt. Miss Meredith var rik och bekant för sin vurm att göra testamenten och mr Charles Meredith var hennes laglige arftagare. Ionan derföre ens doktor Landais hade kommit och förklarat henne vara död, skickade lady John bud efter sin unge granne. Men mr Enfields underrättelse befanns vara helt och hållet oriktig, ty då denne herre med sitt vanliga nit åtog sig att springa upp till slottet, befanns mr Meredith vara bortrest redan för ett dygn sedan — likväl icke till Amerika; -— man nödgades således telegrafera efter honom. Allt måste förseglas, lady Jobn, sade mr Enfietd mycket fijeskigt, sedan han expedierat telegrammet, ser ni, det kan ju fionas ett testamente bland hennes papper. Nimåste skicka bud på notarien, eller mairen och alla de der, och låta försegla allt tilldess mr Meredith kommer., Jag ämnar alldeles inte draga alla de der herrarne till mitt hus, svarade lady John tvärt. Professor Smith skall nu genast låsa igen allt och taga nycklarne.n Lady John, inföll den stackars professorn och såg orolig ut, det kan väl aldrig vara er mening — Det är min meniog att jag alldeles inte tänker låta några främmande personer sticka näsan i miss Merediths byråläd:r och reskoffertar. Både Ada och mrs Green kunna ha attchboppas på testamente och hvad jag sagt, skall genast ske. Jag vill inte stå i något ansvar. Det var ängt att protestera; professorn gaf sitt bifall, ehuru med en min som tydligt visade hans obenägenhet. Miss Gray nekad? bestämdt stt vara närvarande, men eharu mrs Creen gerna skulle varit derifrån, måste hon följa lady John, som, eskorterad af henne och Professorn, begaf sig upp i miss Merediths rum. Då de tillsammans med tysta steg kommo in i likrummet, fanno de den aflidnas kammarjaogfru, Symons, sitta nära sängen, der hennes matmoder redan låg iklädd sin sista skruad. Symons, hvars lynne, under bennes tjenstetid : blifvit hårdt pröfvadt, såg sur och missnöjd ; ut, då hon hörde talas om hvad :om var i fråga. Hon ansåg tydligen saken såsom enl, misstanke emot henne, steg upp, slungade en j arg blick på lady John och gick ut. : Jag vet verkligen ej om det går ano, hviskade protessor Smith, högst besvärad. Jag befarar, att det kan synas opassande., ; Lady Johns svar blef att öppna ett fönster så att varmt solljas strömmade in i rummet; men ehuru hon ville se affä:smessig ut, var bon synbart något darrande. Professorn var blek och mrs Green kastade rädda blic-: kar omkring sig. Lady John hviskade till!, henne: ) Ro A B. nr 288—275, 277—282, 284—290,! 290—204, 256 304 hh