Aftonbladet – 30 december 1870, sida 2

hvarje gosse skall vid inskrifningen ställas ander inspektion af en bland de ordinarie lärarne, hvilken bör fortfara med denna befattning, så länge gossen vistas vid läroverket. — Det tillhör inspektor att taga kännedom om gossens familjförhållanden, såvidt sådart öfverhufvud är tillåtet, att således när han icke eger föräldrar någon gång besöka honom; att vidare vara en mellanhand mellan skolan och föräldrarne, vär kommunikation dem emellan är af nöden; att noga uuderrätta sig om gossens helsotillstånd vid inträdet i skolan och sedan alltjemt under studiernas fortgång; att vaka ötver hans moralitet inom de för skolan föreskrifna gränsor och utan ringaste ingrepp iföräldrarnes myndighet; samt i främsta rummet att i samråd med lärarne och efter målsmäns hörande uppgöra en studieplan för sin klient. Örver alla förhållanden, som kunna inverka på denna plan nu eller i framtiden, böra anteckningar föras. En del af de här ofvan nämnda bestyren har man nu uppdragit åt rektor, men huru han skall kunna gå i land dermed t. ex. i en skola med 500 gossar, lemnas åt en hver att eftersiona. Annu omöjligare blefve det för honom att uppgöra något slags studie plan för alla dessa elever. Deremot är rektor rätte mannen att i sista hand afgöra alla meningsskiljaktigheter mellan lärarne och inspektörerne (liksom han nu måste göra mellan de förre och klassföreståndaren, hvilken dock i ingen mån förmår ersätta inspektörens plats). Så lyder förslaget i sin helhet, men för att icke onödigtvis väcka större storm än som behöfveg, vill förf. inskränka inspektörernas åtgörande till att uppgöra och öfvervaka studieplanen och, såvidt för detta ändamål är nödigt, underrätta sig om helsotillståndet. Har man en fång erkänt, att afseende bör fästas vid de olika anlagen och att icke alla kunna skäras öfver en kam, finnes ingen möjlighet att bestrida det man härvid bör gå systematiskt tillväga och taga i betraktande gossens samtliga själsförmögenheter samt icke oftare vidtaga någon modifiering af planen än sådant af inre anledvingar nödvändigt påkallas. Planen får således icke ävdras eller omgöras hvarje år. Dess uppgörande kan följaktligen omöjligen öfverlåtas åt klassläraren och ännu mindre, der flere lärare samverka, åt slumpen. Uch då återstår sannerligen intet annat medel än det af oss angifna. Läraren får visserligen härigenom en vida högre och heligare uppgift än hittills, ty ban blir till viss grad samhället ansvarig för det sätt, hvarpå ynglingen användt sin tid och sina krafter, samt i någon mån ätven för resultatet, men det materiella arbetet blir derigenom snarare minskadt än ökadt. Det kan nemligen ej nekas att läraren äfven nuv har en viss skyldighet att studera anlagen och derefter lämpa sin metod och sina fordringar. Att sålonda årligen få 20 å 30 nya elever att studera, är en ganska allvarsam sak för den, som vill vara rätt samvetsgrann. Enligt vår metod vore han till allra största delen befriad från detta bestyr och detta ansvar, då han hade att stödja sig på vederbörande inspektors upplysningar och anvisningar. Deremot finge han sjelf årligen 2 å 3 af de nykomna att inregistrera bland siva klienter. Naturligtvis kan det ej komma i fråga att genast för dem uppgöra någon studieplan. De första åren mäste man nöja sig med att sorgfälligt samla alla upplysningar, som kunna inhemtas af lärarne; att rådfråga föräldrarne angående gossens böjelser och vanor, hans utsigter för framtiden och deras egna önskningar; att meddela resultatet häraf åt lärsren och i samråd med honom göra ett slags utkast, som först småningom ifylles och får bestämdare konturer. Det är egentligen i de högre klasserna, der inspektorns kall blir maktpåliggande och ansvarsfullt. Den han då i främsta rummet bör rådgöra med, är gossen sjelf... Han framlägger då för honom den plan, som hbittills blifvit följd, de slutsatser hvartill man kommit angående anlag och böjelser samt det system, som man på grund deraf uppgjort för de återstående åren. Om allt går efter önskan bör inspektorn de första åren egentligen biträda läraren med sina råd och upplysningar, den påföljande tiden sjelf bli den bestämmande och endast mottaga lärarnes upplysningar, samt slutligen under tredje perioden låta gossen blifva den bestämmande och mera inskränka sig till en ;rådgifvares roll. Dock bör han alltid hafva makten i händerna, om han deraf vill göra bruk; rektors öfverhöghet dock oförkränkt.