Aftonbladet – 30 december 1870, sida 2

gamla förbudet, kysste densamma, kastade ilvia en blick i spegeln på motsatta väggen och tänkte med qvaldt hjerta: Jag önskar att jag vore död! — O, att jag vore död ! Ja, jag önskar att jag vore död och begrafven! — långt skild från alltsammans!s tänkte Silvia sedan hon lemnat mr Lovell och gått ppi sitt ram samt kastat sig på sin bädd. Hvad var det som så grämde henne? Hon visste det icke sjelf, eller, rättare sagdt, hon ville icke veta det. Men huru hon än kämpade deremot, stod mr Merediths bild för hennes minne, som då han såg ut när han såg henne prydd med mr Levells gåfvor — ett blekt, allvarligt och sorgset ansigte, med ett RUTER af lognt förakt, som var henne puthärdligt att minnas. Hon tillslöt sina ögon, för att icke se det, men lika klart framstod han för hennes inre blick. En häftig koackniog på dörren störde henne och mrs Green kom in, Min bästa, började hon utan några inledande ord, ;miss Meredith ville gerna tala vid er.. Silvia lyfte hufvudet från örngottet, men lät det trött sjunka tillbaka. Hvad vill hon mig? frågade hon, Det vet jag inte.n Silvia satte sig upp. Han måste vara gången nu, tänkte hon. Sedan hon slätat sitt bår gick hon framåt dörren, men med ostadiga steg, liksom hon varit yr i hufvudet. Hon vandrade genom korridorerna och upp och åter ned tör trappor samt förbi stängda dörrar, undrande i tysthet om alla i detta hem kände det lika bittert ödsligt som hon. Solen.lyste i purpur och violett: genom målade fönsterrutor i trappor och xorridorer och Silvia tänkte trött; — Alt detta syntes så klart oeh grannt för blott an timma sedan och nu så mörkt, — så tungt och mörkt!) : : a Då hon kom till miss Merediths dörr, stanpade hon och lyssnade med ett litet mon annär alade någop Jerlape on dn tyst, Hon öpppate