Aftonbladet – 30 december 1870, sida 2

frågavarande ämnet, icke skulle, äfven med användande af duobelt så lång tid som de öfriga, nhemta det lika bra, ehuru de böra i sitt och det allmänvas intresse, deråt få egna endast hälften så mycken tid, för att få sådan öfrig till de ämnen, hvarföre de ega fallenhet. Den enes pensum bör stå till den andres pensum i ett förhållande, sammansatt af dem, som större förmåga och lust samt längre tid hafva till mindre förmåga och lust samt kortare tid. I förmågan ingår naturligtvis äfven såsom element den skiljaktiga grad ar energi, som kan finnas hos olika individer. IL. Det enkla, och vi våga tillägga, det enda medlet att vid nuvarande och alla kommande ;äroverksorganisationer förekomma den med rätta klandrade öfveransträngningen är således: att studera gossarnes olika anlag och att derefter bestämma deras pensa. Då vi sagt att allt detta kan ske utan yttre förändring och endast med ett penndrag af hr ecklesiastikministern, hafva vi också på förhand vederlagt åe invändningar, som från teoretisk ståndpunkt kunna göras mot reformen och hvilka hofvudsakligen äro: att man först småningom kan lära känna gossarces anlag, hvilka icke liktidigt framträda hos alla; att barnet bör få en harmonisk utveckling af sina anlag; ate genom den gemensamma läsningen den svagare ofta ryckes med af den starkare, och att skolan icke afser att ge någon vrkesskicklighet. Vi hafva ej för någon äskat befrielse från något enda ämne; och läraren har således lika godt tillfälle att följa anlagens utveckling vid små som vid stora pensa. Vi kunna omöjligen vilja föreslå ett särskildt pensum för enhvar af eleverna, utan endast dessas indelning i vissa större grupper, så att ingenting hindrar den svage att ryckas med och den öfverstarke att flyttas till högre grupp. Med harmonisk utveckling kan omöjligen menas att alla anlag skola utvecklas till lika grad, otan blott att intet skall försummas samt stt byggnadens höjd och öfriga dimensioner skola rätta sig efter den ursprungliga basens storlek. Slutligen förstås med yrkesskicklighet icke att man företrädesvis utvecklar vissa anlag, utan att detta sker i en ensidig riktving. Dea rena matematiken och flera delar af den tillämpade äro, äfven om de drifvas långt, endast förberedande till flera olika yrken 0. 8. v. Skolans nuvarande indelning i en realoch en klassisk linia har väl ock framkallats af tanken på de olika anlagen, men åtgärden har, såsom bekant, misslyckats både här och annorstädes, och dermed skulle i allt fall föga vara vunnet i hufvodsaken. Lika litet har Nya elementarskolan lyckats att på ett rationelt sätt tillämpa denna grundsats, men att visa detta ligger atom vårt ämne, då här endast är fråga om de öfriga läroverken samt om åtgärder, som icke der fordra några yttre reformer. Vi begära endast, att i hvarje läroämne skola för hvarje klass finnas tre olika slags pensa, hvilka vi vilja beteckna med bokstätverna A, B och Ci stora alfabetet, så att ensum B utgör det kunskapsmått, som kan ordras af en gosse i denna klass med medelmåttiga anlag för ämnet, hvaremot pe sum A förutsätter utmärktare anlag och C sådana under medelmättan. Då pensa i allmänhet måste till det yttre omfånget, så att säga till den yttre ramen, vara lika stora, t. ex. för alla omfatta hela allmänna, hela svenska historien o. 8..v., torde det i många fall låta göra sig att undervisa alla tre grupperna gemensamt och efter samma lärobok, om denna är indelad i kurser. : Åtminstone bör detta såsom regel kunna ega rum vid grupperna A och B. Läroverksstadgan föreskrifver också vanligen blott pensas omfång, icke huru mycket som skall inrymmas inom denna ram, och det blir således hvarje lärares skyldighet att med ledning häraf utarbeta de tre kurserna, eller rättare afväga kunskapsmättet samt så ordna undervisningen, der den icke kan ske gemensamt, att den ena kursen ej hindrar den andra. Det tillkommer honom vidare att inför rektor skriftligen eller muntligen redogöra för de grunder han följt vid kursernas bestämmande. Betygen rättas derefter, så att de stora bokstäfverna utmärka kunskapsmåttet, d. v. s. gruppen och de små kunskapsgraden t.ex. Ab, Be, en. beteckning, som äfven nu stundom begagnas, ehuru utan förnuftig mening. På vanlig svenska skulle A betyda berömlig, B godkän och C försvarlig samt de mindre bokstäfverna utmärkas med tilläggsord, såsom Aa högst berömlig, Ba med beröm godkänd 0. 8. V. Något litet c borde rätteligen ej förekomma vid de högre grupperna. i inttal skulle A gälia för 9, för 3 och C för 1 samt de små bokstäfverna resp. för 3, 2 och 1. Högsta möjliga pointtalet i ett ämne skulle således vara Aa9X3—27 och det lägsta Ce1X11; men i medeltal kunde man såsom tillbörande gruppen A påräkna i betyg Ab18 och vid gruppen B likaså Bb6. För att förklaras mogen vid maturitetsexamen behöfde eleven endast uppnå ett visst pointtal, likgiltigt på hvad sätt det skedde. ILL Genom detta arrangement är likväl endast möjlighet beredd att förekomma öfveransträngning och onödig tidspillan, att göra sig förvissad om gossens anlag och kunna derom underrätta föräldrarne samt sålunda förbereda hars framtida bana. Man har ingen säkerhet att denna möjlighet blifver en verklkghet. Dertill erfordras ett annat lika enkelt arrangement eller rättare en mera ge3 ll RA AA haft BA va