Aftonbladet – 29 december 1870, sida 3

ansigte hade i denna stund ett ganska strängt och allvarligt tycke och hans blå ögon fixerade henne med ett u:tryck som både skrämde och kufvade henne. Jan, svarade hon med ofrivillig uppriktighet, jag menade det. Så fattade äfven jag det, sade mr Lovel. ännu missnöjd och såg på Silvia med ett hot i blicken, hvilket lika tydligt som några ord sade till Silvia: Akta dig! Jag är mr Lovell — den rike Lovell. Jag bar frågat om du vill bli min hustra och du har svarat ja; tag nu igen ditt ord om du vågar! gör det, om du vågar! Silvia kände inom sig att hon kunde förbjuda mr Lovell kyssa hennes hand och att han skulle lyda hepne; men hon kände tilllika, att hon var i hans våld. En stormig i örjan, eller hur tycker du det ser ut, Ada? hviskade lady John, som förstulet hade gifvit akt på dem. Så mycket: bättre skall det behaga mr Lovell,, svarade Ada, icke utan ett litet drag af bitterhet. : Och som lifvets alldagliga värf måste fortgå midt under kärleksförklaringar, svartsjuka och till och med förtviflan, hördes i detta ögonblick frokostklockan ringa och kalla alla upp från sina platser. Jag har glömt min näsduk, sade Silvia och skyndade upp i sitt rum för att ett ögonblick andas ut. Der inne stod mrs Groom med ett telegram i handen. I öfvermorgon kommer madame de IEpine, sade hon, och då kunna vi återvända till värt gamla slott. Der finns tillräckligt rum åt oss ännu, vill jag tro. Jag kommer att stanna här, svarade Silvia och gick ned igen, ntan att gifva mrs Groom en enda blick. FJORTONDE KAPITLET. Det var ej utan en vemodig suck mrs Green hörde frukostklockan denna morgon för henne ringa förgäfves. De blonimor miss Meredith ville ha, växte