Aftonbladet – 29 december 1870, sida 3

er, om ni ville berätta mig litet angående eldsvådan. Derom är ej mycket att -orda, och reni ut sagdt har jag ej heller tid att berätta något. Madame do rEpine kommer tillbaka och jag får mycket brädt med att ställa några rum i ordvicg. Då skall jag gå med er,7mrs Groom, och sjelf titta på slottet., sade mrs Green. Frukostklockan ringde nyss, genmälde den förra kort. Jag vet pog det, svarade den stackare mrs Green med en suck; men Jeg känner mig inte hågad för att äta pu på morgonen. Det skulie jag tro, tänkte mrs Groom; men det var synbarligen ingen hjelp och hon gick vidare under tystnad, medan deremot rurs Green språkade flitigt. Mrs Groomn, sade hon med en hemlighetsfull min, jag vill bedja er inte berätta för miss Meredith, att jag gör denna prome nad. Ni vet buru bon är — så varmbjestad och Hfligt.. . Det är nktigt glädjande att finna så mycken ungdomlig kraft hos ett frontimmer vid henneg år, men också kan ni inte tro bur lifiigt hon tar små motgångar. Na är de olyckligt — ni vet hor rädd bon är om sina rycklar — att en nyckel har kommit ur vägen. Hen vet det inte änn . men jeg ärr r jag tänker på hvad jag skall få ida, när hon fått reda på det. Jag mins väl, jeg, bur det var när bennes p bok-köm ur vägenl... och så låg den s mellan täcket och lakanet i hennes egen bädd. Är det er önskan att jag skall leta reda rå nyckeln ? frågade mrs Groom hvssst. I fall det vär hennes efsigt att bringa sin ferde ur fattningen, bedrog hon sig tullkomigt. Om ri kunde göra det, blef jag så tecksamp, svarade mrs Green förbindligt: ja — mera än hvad jag kan nämnax Skilnad i rang är lik silkessnöret på torrefplatsen — ett bräckiigt, men likväl mökligt gränsmörke, Vid detta tillfälle var der