Aftonbladet – 22 december 1870, sida 7

stå upp och gå till ett fältslag lika regelbundet och lugnt som om man gick ut på en jagt. Och likväl, under de sista tre dagarne har jag begifvit mig till skådeplatsen för mördandet och återigen besökt samma ställen om aftonen till dess slagfältet för mina ögon fått en förskräcklig förtrolighet, och mina landmärken äro samma stelnade lik som ännu icke blifvit undanskaffade och som på flere mil äro kriogströdda på fältet. Att dag efter dag passera samma dike och se samma förvridna ansigtsdrag och dessa glasartade ögon, vid hvilkas anblick man första gången genomträngdes af en rysning, att försöka nya vägar för att undvika de rysliga synerna vid de gamla, men istället erhålla nya vittnesbörd om den vidsträckta yta striden upptagit, och att sedan man tre dagar efter hvarandra besökt slagfältet slutligen -på den fjerde finna en ny strid börjad på samma punkt der den sista slutade — allt detta är beräknadt på att framkalla en känsla af bedröfvelse som svårligen kan beskrifvas. På intet ställe ligga de döde i särdeles täta hopar. Här och der kan man räkna 20 å 30 i en grupp; men i regeln äro de glest utsådda öfver en vidsträckt yta. Då och då, när en bomb kreverat midt i ett artilleribatteri kan man få se män och hästar tillsammans, men fransmännens eld har icke varit tillräckligt god för att göra sådana syner vanliga Det gläder mig att kunna berätta, att arbetskommenderingar varit ute i dag för att samla -upp liken ochgräfva grafvar, ett ganska svårt arbete i anseende till den hårdfrusna marken. Olyckligtvis har nödvändigheten af att döda menniskor blifvit så stor, att ingen tid blifvit öfrig för att begrafva dem. Det förnästa resultatet af de sista fyra dagarnes strid har sannolikt varit att den pppmuntrat fransmännen, ty de ha så länge varit främmande för segern, att redan den omständigheten att de icke lida nederlag är egnad att ingifva dem nytt hopp. De ha nu stridt åtta dagar aftio-, och oöfvade trupper som kunna detta mot gamla soldater utan att lida nederlag, kunna på goda skäl hoppas att lyckan skall börja vända sig till-deras fördel. Tyskarne å sin sida börja råka i förlägenhet öfver denna ovanliga seghet. De ba nu så länge varit vana vid häpnadsväckande framgåpgar, att det är någonting alideles nytt och oväntadt att sålunda kållas i schack i fyra dagar af denna så mycket föraktade Loire-armå och nödgas begära förstärkningar mot densamma. Denna morgon gick ett rykte, att Paris kapitulerat, och det var märkvärdigt att höra de allvarsamma önskningar gom nästan i samma ordalag uttalades af både fränsmän och tyskar, detta rykte måtte vara sannt och ått det ändtligen måtte blifva slut på ett krig -80: man på båda sidorna tröttnat vid. : Bairarne skulle i dag återsändas till :Orleans. Deras förluster ha varit så svåra, att hvila för dem blifvit en absolut nödvändighet. Endast en division har under de sista tre dagarne förlorat 1200 man och 48 officerare. Den andra bar lidit lika mycket och detta af en total styrka af omkring 7000 man, icke inberäknadt de reserver från Tyskland som icke kommit nog tidigt för att taga del i alla striderna.