Aftonbladet – 22 december 1870, sida 6

urmån såsom stam och derjemte införa allmän värepligt, men detta vore blott att öka en börda, som edan vore hardt nära odräglig, och dålandet för närvarande betalade cirka 20 mill. årligen ensamt till försvarsverket, frågade tal., om mån verkligen rodde det vara i stånd att bära en tillökning i så snorma utgifter. Förmågan att betala vore, enligt alarens förmenande, en fufvudsak att taga i beraktande, då det gällde en lagförändring af sålan beskaffenhet som den ifrågavarande. En möjighet förefunnes dock, att indelningsverket kunde komma att upphäfvas och allmän värnepligt inföas. För att uppnå detta mål erfordrades en öfvergångstid af antagligen 15 år. Ur infanteriet skulle bildas en stark befälscadre, som skulle vaoenöfva skolungdomen och beväringen. 2 å 3års öfning under 3 månader årligen skulle vara tilläcklig att dana dugliga infanterister, och en landstorm af män från 20 till 40 år skulle utgöra en armå af 150,000 man. Professor Hamilton kunde icke instämma i den föregående talarens åsigt att indelningsverket borle upphäfvas utan aflösning, emedan den enda följden deraf skulle blifva, att några jordegare riktades på andras bekostnad. Om nemligen roteoch rusthållningsskyldigheten borttages från de dermed belagde jordegendomarne, skulle dessa stiga i värde, de mindre jordbrukarne hafva större svårighet att erhålla arrenden o. 83. v. Det vore otillbörligt att klaga öfver för stora utgifter till försvarsverket, som kostade lika mycket i Carl X1:s tid, hvarunder välmågan likväl steg så betydligt, att landet derefter kunde uthärda ett 18-årigt krig. Nu vore befolkningens antal fördubbladt och välmågan vida större; de som nu ville utan uppoöffring befrias från sina förpligtelser till försvarsverket borde derför blygas inför både sin samtid och sina efterkommande. Riksdagsmanuen Jöns Persson i Sunnerbo hade, såsom han yttrade sig, ehuru en främling för Skåne, likväl, af lifligt intresse för den fosterländska sak, hvarför mötet sammankommit, funnit sig manad att bivista detsamma. Långt ifrån att anse sig behöfva bringa ny näring till den patriotiska glöd, som syntes elda mötets deltagare, ville han snarare varna emot att förorda nya bördor för landet. Man vore redan på god väg att så drygt beskatta detsamma, att snart intet mera fanns att taga. Åtminstone vore hans ort så fattig, att den icke kunde tåla vid en större tunga, emedan den led af det orättvisa beskattningssystem, som låter två tredjedelar af landet draga 7 millioner rdrs grundskatt, medan den återstående tredjedelen endast betalar 50,000 rdr. Tal. förenade sig med hr Ola Jönsson i fråga om indelningsverkets upphäfvande utan aflösning och önskade, att mötet måtte uttala en bestämd mening. Prof. Blomstrand från Lund ansåg förmodligen, att mötet hade vida öfverskridit sin befogenhet, ty han tog sig friheten förehålla de församlade, att de icke borde lägga sig i saker som de icke förstödo (sic), att man borde böja sig för sakkunnigheten, endast försäkra om sin offervillighet och främst af allt hysa ett oinskränkt förtroende till regeringen och specielt krigsministern. Folkmöten borde icke befatta sig med statsangelägenheter, emedan en sådan opinion inverkade menligt på riksdagsombudens sjelfständighet. Ett par ar de närvarande riksdagsmännen tillbakavisade professorns påstående, rörande folkmötena, genom den förklaring, att riksdagsmännen vVoro tacksåmma för att genom dem blifva upplysta om folkets vilja och önskningar, men att ombudens sjelfständighet deraf icke det ringaste rubbades. Löjtnant Ridderborg böll ett kraftigt försvarstal för svenska armen och försäkrade att hvad som kostades på densamma ej vore bortkastadt. Före den 15 juli i år skulle han delat deras mening, som motsatte sig några större utgifter än vanligt för vårt lands försvar, men med erfarenhet af de senaste krigshändelserna vore det hvar ken klokt eller tillständigt att ackordera med sin fosterlandskärlek. Öfverstelöjtnant Engman förordade i ett sakrikt föredrag, att en allmän folkbeväpning skulle införas här liksom i Preussen, att den indelta armån skulle ställas på vakanser, hvilka småningom skulle fyllas af värnepligtige, och att man skulle med förtroende lenina till regeringen ätt bestämma de närmare förbållandena vid. den nya armöbildningen Sedan hr-Sven Nilsson i Österslöf framhållit dels att han icke ville gifva på hand för krigsmi: nisterns förslag, och dels att kostnaden för vär försvar, enligt officiella uppgifter, utgjorde 25,000,00( rdr, hvilket belopp ban ansåg icke böra ökas ge nom värnepligtssystemet, ehuru detta genäst borde införas, vidrörde ordföranden vigten afatt hellre frivilligt göra uppoffringar nu, än måhända tvin: gas dertill af en fiende; och anförde han dervid en anekdot om konung Oscar, hvilken vid ett stor: läger af 17,000 man här i Skåne, då en bonde be: klagade sig öfver bördan deraf, svarade: Nå, mir ubbe Hlla, ville du hellre ha inqvartering af er ende, eller tror du det skulle kosta mindre? En ung man, hr Mårtensson, ordade kort och enkelt om behofvet af uppoffringar för mnationalförsvaret och framhöll vigten af att bördan deraf i möjligaste måtto jemnt fördelas på de skattdraande. e Diskussionen hade fortgått så att säga vid sidar af programmet, som icke behandlades punkt för punkt, utan i sin helhet och något resultat af mötet kunde på sådant sätt svårligen framgå. Ett uppslag till en lämplig afslutning af mötet gafs då af professor Nathorst, som, efter en på triotisk uppmanidg att icke, såsom en och annan talare förut uttryckt sig, blott slå handen på värj fästet eller på plånboken, utan bringa verkliga offer på fosterlandets altar, jemte en önskan att kostnaden för försvaret måtte jemntfördelas öfver hela landet, föreslog, att mötet skulleantaga trenne punkter, hvilka återfinnas bland de nedan nämnde. Ett yttrande af den sistnämnde, att svenska folket ej borde göra sig skyldigt till samma likgiltighet för sitt lands försvar, som det franska före kriget, framkallade ett genmäle af riksdagsmannen Jöns Persson, som yttrade, att det franska folket vore sannerligen mera att beklaga än tadla, ty det hade af sin regering varit förvägradt vapen, och man kunde nästan säga, att konungadömet, åtminstone hvad beträffade den goda viljan, vore närbeslägtadt med kejsardömet. Jul-Litteratur.