Aftonbladet – 22 december 1870, sida 6

Folkmötet i Eslöf. Efter Malmö Handelstidning meddela vi öljande redogörelse för diskussionen vid detta nöte, hvars resolutioner vi i onsdagsbladet införde. Mötet öppnades af prof. Nybleus från Lund ned några ord af erkännande utaf det lifliga inresse, hvarmed inbjudningen syntes besvarad och ned en kort antydning om mötets syftemål. Proessorn uppmanade derefter de närvarande att välja en ordförande, och blef sjelf dertill enhäligt utsedd, hvilket förtroende han emottog unler förbehåll att få under mötet fritt yttra sina wsigter i ämnet. Professorn förklarade, att frukan icke vore driffjedern till detta möte, ty vårt ands insulära läge skulle enligt sakkunniges omlöme synnerligen försvåra en fiendes infall; för la händelser: vore emellertid en tidsenlig reorjanisation af vårt försvarsväsende nödvändig, och å genomgripande förändringar deri nu vore af regeringen föreslagna skulle mötet, utan att yttra sig om huru försvaret i närmare detaljer bör ordnag, likväl genom en tydligt uttalad opinion gifva stöd åt krigsministerns afsigter, till hvilka man icke kunde annat än hysa förtroende. Ordföranden uppläste en ny formulering af 4:de, 5:te och :te punkterna i mötesprogrammet. Öfverstelöjtnant Geijer erinrade, att försvarsfråan under flera år utgjort föremål för riksdagens behandling, men icke vunnit afgörande af det skäl, att kämrarne varit af diametralt motsatta Asigter om sättet att gå till väga vid en förändring. Tal. ansåg, att armens stamtrupp borde förläggas i alla delar af landet och en utsträckning af dess och beväringens öfningstid stipuleras. Det hade väckt förvåning hos mer än en utländsk militär, att våra officerare under mer än ,,-delar af året sysselätta sig med för deras tjenst helt och hållet främmande bestyr, men det bör derför också icke förundra oss, att just männen af facket äro de ifrigaste motståndarne mot en strängare militärtjenst. Händelsernas logik framkallar emellertid en väsentlig förändring af vårt försvarsverk, ett utbyte af värt likasom i Frankrike utbildade veteransystem emot den i Preussen och Danmark antagna allmänna värnepligten. Militärförfattarne hade icke rätt kunnat göra si reda för orsaken till Preussens segrar förrän efter det blodiga slaget vid. Sadova 1865, då det lef dem tydligt att genom den allmänna folkbeväpningen intelligensen inkommit i lederna, så att den simple soldaten kunnat i nödfall öfvertaga befälet: Tal. förordade på det varmaste införandet af allmän värnepligt utan friköpning. Professor Hamilton förklarade sig, ehuru ej fackman, i hufvudsak dela den föregående talarens åsigt ; ansåg klokheten fordra, att nu icke ingå i närmare detaljer och yttra önskningar, som möjligen icke skulle öfverensstämma med regeringens och riksdagens beslut, utan borde mötet jemte beseglingen af programmet gifva ett uttryck om sin offervillighet för fosterlandet. Riksdagsmannen Sven Nilsson i Österslöf aktade icke nödigt att på förhand gilla krigsministerns förslag, innan man kände detsamma i dess helhet. Man vore föröfrigt icke alldeles obekant dermed, och redan af hvad man visste framgick otvetydigt, att meningen vore att bibehålla indelningsverket, gom redan alltför ojemnt och följaktligen orättvist betungade jordbruket, samt att ännu mera öka denna börda! genom att förlänga tiden för beväringens vapenöfningar. Allmän värnepligt borde genast införas, och tiden för den nivarande stående armöng aflösning af värnepligtige bestämmas-till 10 ä 20 år. Det vore högst nödvändigt att värnepligtsfrågan) skyndsamt genomfördes, ty i försvarets ändamålsenliga ordnande stodo vi hundråde år efter våra grannar. Skolläraren Pettersson uppfordrade i ett patriotiskt glödande tal det svenska folket att icke spara medlen, om det ville målet. Detta folk hade svårt att freda sig för beskyllovingen att hafva visat likgiltighet för sitt lands försvar. 1862 års k. förordning hade kastat vapen i händerna på folket, men man önmskade då icke åtaga sig värnepligten; man hade alltsedan visat sig föga uppmuntra nationalbeväpningen, hvars aktiva medlemmar, skarpskyttarne, sjelfve måst bekosta sina uniformer m. m. Tal. önskade radikalt bort den samla stammen, men vore dock ingen vän af för hastiga öfvergångar; den skulle bibehållas tilldess ympqvisten af värnepligtige växt helt in uti densamma, men på ett sådant sätt att intet preussiskt jabelvälde skulle uppstå, utan magnatens lika väl som -dagakarleng son skulle vara villig att ställa ig i ledet. Till allmän värnepligt skulle männen rån 20 till 30 år vara förbundne, och en landaa skulle bildas af män från 30 till 40 års er. Kapten Eneqvist, som ett par gånger i korthet yttrade sig, ansåg att mötet borde uttrycka den ;nskan, att den indelta soldaten skulle vara skyllig att efter viss tjenstetid taga afsked och att :ekryteringen borde öfvertagas af staten. Riksdagamaonen Ola Jönsson i Kungshult yrcade, att mötet borde uttala sig bestämdt och ydligt. Beträffande programmet gillade tal. de re första punkterna deruti, men afstyrkte från tt antaga de följande, för hvilka han framställde tt amendement. Man : ville behålla den nuvarande