Aftonbladet – 22 december 1870, sida 5

a STOUKHULB acc 22 Dee. Tjena då fördrag verkligen till ingenting? utropar Times med anledning af välbekanta, nyligen timade händelser. Ett fördrag brukade anses som en högtidlig internationel förbindelse, och ehuru allttör ofta missaktadt af menediska konungar, undgick dock ätven den 1 mäktigaste af monarker aldrig helt och hållet det odium som vidlåder män, hvilka fräckt bryta ingångna förbindelser och trampa lag och rätt under fötterna. Fördrag och internationella öfverenskommelser ha sålunda blifvit kränkta, men sjelfva kränkningen har alltid blitvit fördömd, och ingen har tviflat, att om fördrag än kunde brytas, de ändå alltid utgjorde en stor fördel. Ha vi nu hunnit en H sådan höjd i civilisation, att detta ej längre 4! kan gälla för sanniog? Det måste medges, Hj ) frestelsen att draga denna slutsats och beHl stämma oss för att ej vidare ha någonting latt skaffa med fördrag är stark. Erkännas H måste också, att om fördragen öfverlefva den NI misskredit nyligen timade händelser dragit dl öfver dem, tron på nationernas redlighet skall j)ha visat sig ega en utomordentlig lifskraft. 4! Och likväl måste man ihågkomma, att mycket som i första ögonblicket kan synas kraf1 tigt tala emot afslutandet af ytterligare för4 drag skulle, mutatis mutandis, med lika mycket skäl kunna anföras mot stiftandet afla4) gar i allmänhet. Lagar binda hederligt folk, Hj men skälmar bryta dem och trotsa straffet. Nu för tiden bli de ofta, tack vare en vaksam polis, upptäckta och befordrade till näpst, men de lyckas stundom komma undan, och ännu i förlidet sekel funnos trakter i konungariket der röfvare lefde oåtkomliga för lagens arm. Hvad skulle vi säga om vi vid bläddrandet i annalerna om våra förfäders tider funno, att det då fanns personer, som på fallt allvar debatterade frågan om det ej vore bäst att helt och hållet upphäfva landets kriminallag? 3 Tidnicgen kommer derefter till den slätsats, att om det europeiska samhället skall 1: kunna ega bestånd, den internationella polis, 1: för hvilken fördragen äro ett uttryck, måste, långt ifrån att upphäfvas, ifrån en skugga blifva en verklighet. De smärra staterna kanna endast genom sammanslutning ega bestånd. Euaropax, så slutar Times, har allt; sedan 1852 varit ett läger. Är det någon 1: anledning att tro, att det skall blifva det I mindre när det nu pågående kriget slutar? J: Om vi kunna vara fullt säkra på den fred1! liga stämningen hos någon, är det väl på vår : egen, och likväl är den herrskande tanken j hos nästan hyarenda engelsman i detta ögon; blick, att vi mäste väpna oss. Om detta är I värt läge, hvad skall då ej förhållandet vara med dem som ej ega den trygghet vårt insulära läge skänker oss? Ser det inte ut som om den sista villan skulle bli ännu värre än dan första? Det fins iogen hjelp derför, om det europeiska samhället skall hvila på basen af en allmän isolering, och insigten af denna sanning måste komma osg att tveka innan vi obetänksamt kasta bort det enda ; moden att förekomma detta eländiga tillstår?utvecklingen af internationel samnine och internationelt unders23 anslutning Den tyska Lejsardepntationen inträffade först i sundags i Versailles. Resan har gått mycket långsamt i Frankrike i följd af de försigtighetsmått mot franctireurer och skenornas upprifvande man måst iakttaga. Färden från gränsen till Versailles upptog ej mindre än fyra dagar. I Strasbourg mottogs deputationen högtidligt af guvernören grefve Bismarck-Bohlen, som för henne gat en storartad bankett med skåltal för den blifvande kejsaren, för armön, för det nya tyska riket o. s. v. Intendenten i det kungliga högqvarteret hade på förhand underrättat deputationen att hon i Nanteuil, der jernvägen slutar, ej kunde få några andra åkdon stälda till sitt förfogande än vanliga bondvagnar, Då det emellertid skulle tagit sig något eget ut att se nordtyska riksdagens trettioen deputerade hålla sitt intåg i Versailles skakande på flakvagnar, hade de från Tyskland medfört ekipager, som från Nantenil förde dem fram till destinationsorten. Måndagen mottogos de af konungen och fingo för honom uppläsa sin adress: Af det kurgliga svaret meddelar ett extranummer af Staatsanseiger för samma dag en resumg. Sedan konung Wilhelm tackat riksdagen för dess understöd genom beviljande af medel till krigets fortsättande och för dess medverkan till uppnående af Tysklands enhet, föllo hans ord sålunda: Jag känner mig djupt rörd öfver konungens af Baiern uppmaning att åter upprätta det gamla tyska rikets kejsarvärdighet; men I veten ätt i denna fråga, som berör så djupa intressen och så stora minnen för det tysks folket, min egen känsla eller mia egen mening ej kan vara bestämmande för mitt beslut. Endast i de tyska furstarnes och de fria städernas samt den tyska nationens och hennes representanters enstämmiga önskan vill jag erkänsa den himmelens kallelse, som jag med förtröstan till Guds välsigoelse kan följa. Om detta är det enda hindret för antagandet af den gyllene klenoden, bör det nu vara undanröjdt, De tyska tidningarne med gårdagens post berätta nemligen att konung Ludvigs förslag blifvit biträdt ar samtliga de tyska furstarne och de tre fria städerna. Dot är ej som vi för några dagar sedan skrefvo 40, utan ej mindre än 80 fransmän som at tyskarae blifvit tagna till gislan för de i krigsfångenskap fallna tyska sjökapteBerna. höra alla till sin hemorts mest ansedda män och äro bosatta i och i närheti ten af Dijon, Gray och Vesoul. Detär män 2 i de mest olika lefnadsställningar: advokater, ö godsegare, prefekter, ingeniörer, professorer, bankirer, grosshandlare, apotekare, domare, då boktryckare 0, 8, v. Dot räknas två notaOo bler på hvar sjökapten. Flera af dera ha ol medfört hustru, barn och tjanstefotk. De hatt allesammans blifvit förda till Bremen, der de äro inlogerade i stora hoteller och åtnjuta frihå het mot hedersord. TATEYPOREVSRTSRARIAE ut . Bränviaskonmtrollem. K. M:t har denlaf