Aftonbladet – 22 december 1870, sida 2

STOCENOLH gen 22 Dec. Uppriktighet eller hyckleri gentemot Tyskland? (Slut fr. måndagsbl.) Tyskland, säger hr H., skall icke lika ätt som Frankrike låta sina herrskares vapenskrammel förströ sina bekymmer. Ett olk, som på slagfälten gjort så oerhörda uppyffringar och hemkommer blödande ur öppna sår, hemkommer också med anspråk på det samhällslif det försvarat, o. s. v. Äfven här synes oss hr H. bygga sina slutledningar, icke på hvad som är eller varit eller på erfarenetens lärdomar, utan helt godtyckligt på sina egna önskningar. Ty stridde icke de tyska folken och blödde de icke äfven under första delen af detta århundrade? Men stridde och blödde de icke också till en del för den främmande eröfraren? Stridde de icke sedan på ett allt uppoffrande sätt emot honom? Hemkommo de icke äfven då blödande ur öppna sår? När den gamle Fichte väckte den slumrande nationalkänslan, när den unge Körner sjöng sin egen eld in i sina landsmäns bröst; var det icke för egen frihet dessa då stridde, blödde, föllo? Var det icke anspråk på ett samhällslif i jemnhöjd med tiden de då trodde sig förvärfva? Men läto de icke genast den heliga alliansen taga hand om dessa anspråk? Befanns det icke alltför snart, att det var för sina furstars och herrars maktfullkomlighet de hade stridt, icke för sin egen frihet? och när man länge hade väntat på uppfyllandet af furstliga löften; slutade icke ätven rörelserna från 1848, oaktadt Frankfurterparlament och Reichsverweser och alla andra storartade apparater, med underkastelse och högmålsprocesser? Gå vi till vår tid, så torde den fullständiga underkastelsen tillräckligt betecknas af de ord, med hvilka tit. Bismarck, denne juoker i despotismens tjenst, en gång kunde afspisa folkets representanter: När jag vill föra krig, mina herrar, så gör jag det, utan att fråga eder till råds... Vi rekommendera särskildt dessa ord till hr H:s begrundande, der han, till motvigt mot den militäriska underkastelsen, tröstar sig med, att hemma sitta penningoch manskapsbeviljande kamrar, som skola väl väga sin röst, innan de bifalla ett krig... Hvad betecknar det sedan, att de tyska folken Jåta afkläda sig sina speciella nationaliteter, icke för att uppgå i ett enigt Tyskland med jemlikt samfäld makt, utan för att bilda ett stort Preussen eller åtminstone en preussisk hegemoni? Hvad betecknar slutligen det nu pågående kriget i sin fortsättning? Betecknar det icke allt en resignation, en underkastelse, en — disciplin, som väl kan söka sin tröst i pösande öfvermod mot andra folk, men föga vill vara i stånd att försvara eller beifra några anspråk gentemot ett illslugt och djerft inhemskt förtryck? Bland de följder at kriget, åt hvilka hr H. AE glädja sig, skall äfven vara den, att England blir för långliga tider qvitt sin ende medtäflsre på hafvet, sin ende hotande granne. Afven hr H. antyder i dessa ord beskaffenheten af Englands neutralitet i det nu pågående kriget. Det är dock mycket möjligt, att England kan missräkna sig och komma ur askan i elden, i fall det får Preussen i stället för Frankrike till medtäflare på hafven och till afgjord öfverman på landet. Med afseende på hr H:s nyss anförda ord fråga vi emellertid, om det skulle vara så bra det, att England blefve allrådande på hatven. Till försvar eller eller ursäkt tör tyskarnes ovärdiga beteende i Frankrike har man varit mycket angelägen om att framhålla åtskilliga af fransmännen begångna grymheter i Afrika, Pelissiers håla framförallt icke förglömmandes. Men besynnerligt nog har man icke å andra sidan hört någon komma ihåg, hvad Frankrike medelst sina strider och eröfringar i Afrika uträttat till sjöröfveriets utrotande på Afrikas kuster. Det bör ännu vara i friskt minne, hurn äfven vi betalade en neslig tribut till dess sjöröfvarestater. Det då mäktiga Engfand hade vida lättare och med mindre uppoffring kunnat uträtta, hvad Frankrike der till mensklighetens heder och båtnad uträttade. Men det der intrånget i andra nationers Handel var till fördel för England, emedan dess mäktiga flagga fruktades eller respekterades. Algier har kostat Frankrike ofantliga uppoffringar.