Aftonbladet – 19 december 1870, sida 2

Uppriktighet eller hyckleri gentemot Tyskland? Af C. (Forts. fr. onedagsbl.y Det kan vara både vackert och värdigt att ett folk är ömtåligt of sitt oberoende och i sådan -afsigt förskansar sig åt alla håll, sävidt det kan, och äfven tager lärdom af det förflutna; men under sådan förutsättning hafva vi svårt att förstå, huru man, med de sene ste årtiondenas eller, kunde vi väl ock säga, de senaste årbundradenas brandenburgisktpreussiska historia för ögonen, kan vilja insöfva oss i säkerhet med afeeende på Prenssens planer, under det mar är så mån om att underblåsa nationalhatet mot Ryssland. . Det. är dock lätt att inse, hvilken skada den fördomen :mot Ryssland gjort: vårt iland och huro den afbållit från närmare bekantskap med ryska förhållanden och från begagnan— det af de rika utvägar till omsättning och förvärf, som derstädes hade kunnat erbjuda. sig äfven åt oss. Att vilja försvara vårt. land endast medelst brist på samfärdsel med vår mäktiga granne i fredstid, det är tvärtom att minska dess försvarsstyrka. I stället. för att låta ärfdafördomar eller i barndomen mottagna, vi hade lust att säga barnssilga intryck ställa sig i vägen för vårt lands atveckling och för beredandet eller ökandet af de tillgångar, dem äfven eller just kriget taga i anspråk, borde tvärtom hvarje medborgare anse för sin fosterländska pligt att i sin mån bidraga till undanrödjändet at hvarje hinder för de för vår handel oeh industri ofvande förbindelser med Ryssland, hvilka .yckas vara på väg att knytas eller inledas: Vi tillråda, enligt hvad vi redan antydt, i ntet fall någon blind eller bekymmersoch avklös tillit, icke en gång der den skulle sälla våra germaniska språkoch stamförvendter i söders. Vi allenast finna, utt man med en sådan sutmulenhet eller brist å politiskt umgävgesvett iogalnnda skadar Ryssland, utan blott oss sjelfva. Ryssland har ;j svårt att finna dem, som i utbyte mot less penningar eller produkter, förse det: med hvad det behöfver. Hr H. förmenar, att den nuvarande stora striden har ibgentiog gemensamt med Tyskands anfall på Danmark och Preussens båniga löftesbrotts. Enligt vår äsigt deremot vafva de senare båda stora krigen mot Öster. ike och Frankrike haft å Preussens sida sin rot: ast i anfallet och löftesbrottet mot Dapmark. Det var medelst dessa Bismarck kände sig ör buru långt ban kunde gå. Först sedan ian sålonda hade försäkrat sig om att saköst kanna sönderrifva och håna de stora nakternes högtidliga protokoller och fördra samt att ingen skulle uppträda till den oörätt-ådigt anfallnes eller svagares försvar, anföll an sin medbrottsling Osterrike. och beredde ig derefter att frammana kriget mot Frankrike. .