Aftonbladet – 19 december 1870, sida 1

post och svarade halfgäspande en vacker afton, hvilket obestridligen var höjden af höflig oförskämdhet. Då den afondsamma kritikern anmärkte att Newtons stora upptäckt ändå blott var att tillskrifva en tillfällighet — fallandet af ett äpple — svarade Fontenelle skarpsinnigt att dylika tillfälligheter endast inträffa för snillen. Vi veta icke huruvida det var.eo snillebragd at monsieur de YEpine, eller en dylik slump som ingaf honom att yttra: Har pi sett min frus vän — den unga italiepskan? Kan ej finna henne. Mademoiselle Nardi? utbrast mr Lovell med en grad af liflighet, som hos honom hade mycket att säga. Ja, mademoiselle Nardi. Min hustru vill se — kan ej fiova henne. Har pi sett?, Mr Lovell hade icke sett Silvia, men han återfick hastigt målet och bruket af siva ben. Inom en mivut stod ban vid monsrenr de CEpines sida. Hur var det? Hvad hade. händt? Icke kunde 11ademoiselle Nardi vara försvunnen? Hvart hade hon gått? — Med. orubbligt allvar svarade monsieur de PEsioe att hon alldeles var försvunnen efter middagen; att hela huset, trädgård och park blifvit genoml-tade. Man förmodade att hon promenerat framåt någon gångstig för att plocka vilda blommor, hvarat hon var ända till oförvägenhet road, och medan hans fru och svärfar letede åt ett håll, hade monsieur de YEpine företagit en efterforekning åt annat båll. Det gjorde verkan. Frestelsen att leta efter Silvia var oemotståndlig. för mr Lovell. Han deläde ingalunda monvsienr de IBpines föregifna oro för den uvga italienskan, men hav hade ej sett Silvia på några månader och tyckte det skulle vara roligt återse. henne. Han hade dessutom ännu så pass mycket intresse för henne, att han med en liten ansats af svartsjaka önskade förvissa sig om huru pass vänlig eller främmande monsieur de VEpines bekantskap var till hans hustrus unga väninna; hans aktning för sin bekantskap från Rhensträndernpa, stod nemligen på tillräckligt svaga fötter, för