Aftonbladet – 15 december 1870, sida 2

föranlåtna att lemna ext i närlieten al Datune stad belägna landtgods och tagå sin tillflykt hit. Sorg och bestörtning stodo målade på alla anleten. Värdinnan kom mig till mötes och frägade, med af rörelse dämpad röst, min tanka om ställningen. Tror ni, monsieur, att allting nu är förloradt? Jag svarade, att om den uppgift jag hört, att def var Loire-armens venstra flygel som hade blifvit slagen, vore grundad, var det tyvärr icke osannolikt att Tours kunde blifva hotadt. Åh, monsieur, hvad gör det mig om de komma till Tours! Hvad betyder väl en stad, hvad betyda vi; men mitt arma länd, mitt arma Frankrike! Nu är väl allt förloradt! Då jag fann att den glödande fosterlandskärlek, som jag förut beundrat hos detta ädla fruntimmer, icke heller förnekade sig i detta pröfvande ögonblick, då en tanke på egen säkerhet och egen fara väl kunnat vara förlåtlig isynnerhet hos den, som befann sig om—gifven af åldriga anförvandter och ett spädt barn, trodde jag mig böra, med den lilla anuktoritet som mitt ord konde hafva i denna krets till följd deraf att jag för några dagar sedarz befunnits ha haftirätt,då jag bade varnat emot alltför öfverspända förhoppningar med anledninog af Gambettss om händelserna i Paris utfärdade proklamation; hvars felaktiga uppgift i afseende på en vigtig omständighet jag hade påpekat, — jag trodde mig böra, säger jag, anföra de skäl, på grund at hvilka mar kunde hoppas att de nu inträffade motgåpgarne ingalunda: borde tillintetgöra alla utsigter till en god ntgång. Hade blott kufvudstyrkan af Loire-armen,; utan att upprifvas, kommit öfver till venstra stranden af floden, så kunde den möjligen bestrida tyskarne öfvergången, sålunda hejda deras vidare framträngande, beskydda de pågående utrustningarne af de under loppet af denns månad inkallade nya uppbåden och emellertid göra samma tjenst at Paris-armer, som Metz hade gjort innan denna plats kapitalerade, nemligen binda en betydlig tysk armå och hindra den att antingen företaga ströftåg i de ännu icke ockuperade provinserna eller ock att understödja cernetirgsarmön utanförParis, i fall denne råkade i iråpgmål. Medati vi samtalade härom hemkom värden i huset. Han had nyss varit vid pres fekturen. Han hade hört uppgifvas, att Orleans åter var utrymdt af tystarne. Anledningen troddes vara, att Paris-armåns fortsatta framgångar föranledt. prins Fredrik Carls återkallande till Paris. Gambetta, pästods det, hade sjelf omtalat detta, ehuru under uttrycklig reservation att. han ej kunde ansvara för tillförlitligheten, emedan ingen officiel bekräftelse på detta rykte ingått. At en jernvägstjensteman hade min vän dessutom hört, att konotraorder blitvit gifna rörande det med ett täg vid midvattstid anordnade afsändandet af en dål at regeringsdepartementenas personal och srkiver... Det var icke någon fara för det närvarande; hade den embetsman tillagt, som maddelat denna befallning. Min vän hade kvappast bunnit meddela dessa gynnsamma uppgifter, och en medlem af sällskapet, halft vå allvar, halft på skämt, satt i fråga burovida spådomen i Blois, som sade, att jast i det ögons blick allt syntes förloradt skulle allt blifva räddadt, verkligen nu skulle gå i fullbordam, då in trädde en medlem af familjen, en uvg soldat, som tillfälligtvis befann sig för dagen på permission eller i något. nppdrag inne i Tours. Jag medför goda nyheter: Orleans bar plötsligen blifvit ånyo utrymdt af prenssarne, som återkallats till Paris med anledning af Ducrots segrar. En depescii derom lär anslagen vid prefekturen.o Min vän och jag reste oss genast för att vid prefektured med egna ögon taga kännedom om denna stora och vigtiga underrättelse. Ditkomna, fanno vi en temligen talrik gropp af menpniskor samlade vid den af diverse kungörelser oppfyllda väggen. Man sökte vid skenet af en i närheten sittande gaslykta taga kännedom om innehållet af ett par handskrifna blad, som befunno sig bland de tryckta plakaten, Åndtligen lyckades det äfven oss att komma så nära, att vi kunde läsa de handskrifna anslagen. Det ena var datersdt nägon dag i November, det andra, omförmälande någon obetydlig franctireurs-träffning, var dateradt den 3 December. Af depescbhen rörande Orleans deremot icke ett spår. Uppgiften om affischerandet af en sådan vid prefekturen var således ett af dessa uppdiktade rykten, som här oupphörligt sättas i omlopp och med en förvånande lättrogephet utbredes från man till man. Vi styrde emellertid våra steg från prefekturen (det är der krigsoch inrikes-ministeren ha sina Jökalerd till Rue Royale, pulsådern för lif och rörelse i staden. Der möttes vi af kolportörernss rop, som utbjödo andra upplagan af le Moniteur. Ah! en andra upplaga. Således några vigtiga nyheter lb Vi förekaffade oss hastigt hvar sitt exemplar och skyndade till närmaste eklärerade bodfönster för att, i likhet med många andra bredvid oss, uppsöka de nya depescherna. Vi funno de med ballongen ingångna underrättelerna om striderna utanför Paris den 2 och 3 Dec. vid Champigpy, Villers och Brie.: Således var åtminstone det ryktet grundadt och en liten ljusglimt af hopp framskymtade mellan de tunga sorgemolnen. Efter att ha i förbigående tittat in på ett caf6, der en herre åter meddelade oss ryktet om Orlbans utrymmande, hvilket han hade från en tjensteman i något af regeringsdepartementen, och der åtskilliga samtal i grupperna öfvertygade mig att den misstro mot d Avrelles de Paladice, som den polemiska tonen i regeringsmeddelandet vore såväl egnadt att utså, redan hade burit frukt och favnit sitt uttryck i det svåra ördet — förräderi, förfogade vi oss hem till de otås ligt väntande damerna, för att bringa dem de underrättelser vi kunnat inhemta. På vägen sågo vi på flera ställen hela rader af koffertar och kappsäckar utställda på trotz toirerna utanför åtskilliga hus. Man beredde sig tydligen mångenstädes på en afresa hals öfver hufvad. Då jag någon stund senare begaf mig till mitt. hotel! såg jag på ännu flera ställen dylika resetillrustvingar, hvar: jomte jag mötte en lång rad af selade arbetshästar, som brådskande fördes en gata nedåt, antagligen för verkställande af någ:a transporter, som fordrade stor .skyndsamhet. Jag är ganska pyfiken att i morgon erfära DI KE än anser da Barna SK ÄSET AR I