Aftonbladet – 15 december 1870, sida 2

art sådana jag mottagit dem, afvakta morgondagen för att erfara i hvad mån det ena eller det andra af de under aftonens lopp kringlöpande ryktena vinner bekräftelse eller blir vederlagdt. Jag betraktar nemligen såsom min uppgift, jag ber få erinra derom, icke att meddela nyheter, dem telegrafen bringar hela veckan före ankomsten af mina bref, utan att redogöra för sådapa detaljer rörande sinnesstämning och förhällanden, hvilka kunna tjena till att belysa ställningen i det ögocblick då jag mottager mina iotryck och gör mina iakttagelser. Således till min berättelse, sedan jag lik. väl först erinrat, att det var natten mellan den 4 och 5, d. v. s. i går natt, som Orleans utrymdes af Loirearmön och togs i besittning af prenssarnå. Det i går afton utkommande hummer af le Moniteur hade innehållit ett meddelande från regerlogen, omförmälande i förklädda ordalaj att Loirearmån lidit ett nederlag och nödgsts draga sig tillbaka i sina förskansade ställningar vid Örleans. Eu betraktelse i tidningens eget namn sökte emellertid lugna allena. mänheten med den erinran, att sådana åters tå; ofta förekomma under krigsoperationer och 2 ofta föregå stora segrar, såsom t. ex. Napoleon 1:s fetrograda rörelse före slaget vid Austerlitz, Den mellati klöckan 8 och 9igår (den 5) på morgonen ntkommande Petit Monitewr innehöll samma regeripogsmeddelande samt frågra Ingnande ord derjemte från redaktiobens sida; BSysvelsatt med min brefåkrifnibg, köll jag mig hemma hågra timmar vid middagstiden, hed tndantag af ett kort besök ute i staden meliat klockan 2 och 3 Just vid denna tid utkom le Öoristitutionnel, mån den innehöll icke någon annan underrättelse åäö deh som blitvit meddelad af Monitören. Under det jag genomögnade densamma på Cafö de Ia Ville iakttög jag att en grupp officerare, samlade kring kamineö, samtalade tyst och med bekymrad uppsyn, men jag antog att det var den officiella rapporten, hvars icke utsagda betydelse de borde vara i tillfälle att bedömä, som af dem kommeimenterades, enär jag hvarken i deh pyss ntkomna tidningen eller af ett par bekanta, med hvilka jag sammanträffade, erfarit att några ytterligare och ännu sorgligare nyheter hade ingått. Det var under intrycket af hvad jg sålunda erfarit som jag, åter hemkommen, afslöt mitt bref och tillade det lilla postskriptam om stämningen härstådes, hvarmedå jag beledsagade mina skildringar från Bordeaux. Då jag derefter kl. 4 begaf mig till posten, för att aflemna mitt bref, hade le Frangais nyss utkommit. Jag köpte ett exönplar och fann vid en blick derpå i början af bladet under röbriken Loire-armen omförmälda såsom gängse rykten, de sorgliga uppgifterna om förlusten af Orleans, armevs reträtt, Gambettas misslyckade försök att framtränga till Orleans, marinkanonernas förnagling m. m,, beledsagade at i skarp ton hållna ivterpellationer till regeringen och uppmaningar till henne att ej iakttaga samma förfarande som br Gambetta på sin tid så bittert förebrått sina företrädare, då de voro vid makten, utan låta allmänheten erfäåra sanningen, haru beskaffad den än måtte vara. Jag forn nu förklaringen på det hemlighetsfulla och med så bekymrade miner förda samtal, som jag iakttagit på cabet. Det var med dessa rykten man sysselsatte sig, och jag befarade att le Francais icke skulle ha gifvit offentlighet åt uppgifcer af så allvarsam art, såvida tidningen ej på temligen säkra grunder vetat ningsenliga. Jag :eslöt emellertid att sätta mig i rörelse för att med tillhbjelp af de relationer jag förskaffast mig på platsen söka om möjligt få reda på hura med saken verkligen förhöll sig. Jag behöfde hkväl i detta afseende ej göra mig något omak, ty då jag återkom från postkontoret till Rne Royale, hade la France äfven utkommit och vid första blick på den spalt; der denna tidning vanligen meddelar sina senaste underrättelser, fann jag det regeringens meddelande, som underrättade att Orleans blifvit utrymdt och öfverlemnadt till fienden föregående natt, samt redogjorde för de mellan regeringen i Tours och general dAurelles de Paladine vexlade depescherna rörande nödvändigheten att lemna Orleans i sticket och draga armen till venstra stranden af Loire. Allt hvad le Frangais hade omtalat såsom gängse rykten var således officielt bekräftadt. Derom behöfde jag således icke pu forska. Det återstod mig att söka inhemta några närmare detaljer om I dessa sorgliga tilldragelser, att erfara detinItryck underrättelsen skulle göra härstädes I samt i hvad mån Tours kunde anses omedelj bart hotadt af preussarne. Till en början erfor jag dervid af personer, som borde vara väl underrättade, att det var Loirearmåns venstra flygel som blifvit slagen framför Orleans och der gått tillbaka öfver floden. Häraf följde, att det kunde antagas att någon betydhgare fransk I styrka således icke återstod vester om Orleans, hvilken kunde allvarsamt förhindra I preussarnes framryckande mot Tours Jängs iden på högra flodstranden framgående jernjbanan, om de eljest för tillfället hade för Jafsigt att vända sig åt detta håll, hvilket man väl kunde förmoda, bland annat med I hänsyn till den moraliska effekten både inom och utom Frankrike af en demonstration, som nödgade regeringsdelegationen härstädes att flytta sitt säte åt annat håll. Tours i kunde således anses ganska allvarsamt hotadt, om ej för ögonblicket, så åtminstone efter förloppet af den tid, som kunde erforI dras för en flygande kår eller en kavalleriI fördelning att göra marschen från Orleans till trakten af Tours, en väglängd af omkring tio svenska mil, hvilka i det förträffiiga skick hvari vägarne nu befiona sig till följd af den I fortfarande kölden, väl kan antagas blifva tillryggalagd af en mindre kår på föga mer än ett par dagar och af en kavalleritrupp med några lätta kanoner på ännu kortare tid, i fall nemligen intet verksamt motstånd hindrar framryckandet, Också voro rykten i omlopp att regeringen redan denna natt ämnade afresa till någon sydligare belägen stad, Bordeanx eller Periguenx. Man visste för öfrigt omförmäla åtskilliga detaljer från striderna, såsom att den vid Orleans engagerade delen af Loire-armån bade i bataljen förlorat 20,000 man i döda, sårade och fåndem verkligen vara i sina hufvuddrag san-.