Rättskrifningsfrågan. Theori og Prazis. Et Tidskrift for anvendt Videnskeab, udgivet af en Forening, redigeret af Paril Burmeister. 2 Aarg. 3—4 H. (Kjöbenhavn, C. A. Reitzel, 1870.) I anförda hätte af den rätt underhållande, populära tidskriften Theori og Praxis förekomma, bland annat, en uppsats af hr C. Lindström om det; pordiske Retskrivningsmöde samt ett meddelande från de danske inbjudarne tiil mötet, hvilka på grundvalen af Stockholmsmötets förslag till efterföljd förorda åtskilliga förändringar i den danska rättskrifningen. Af hr Lindströms uppsats torde de svensk-svenska patrioter, som så ängsligt sky de föreslagna reformerna derför, att de synas innebära ett närmande till det norskdanska skrifbruket, möjligen med någon lugvande verkan kunna inhemta, att det också fins danska patrioter, som med ångest och bäfvan i rätsskrifningsmötets förslag skåda en förrädisk svensk propaganda. Möjligen skulle också vidare upptäckten af denna farhågornas ömsesidighet kunna något öppna de förskräcktes slutna ögon för samma farhågors onödighet. Och derifrån vore måhända vägen ej läng till den insigten, som hittills på vissa håll varit så svår att förvärfva, att en förståndig vare sig svensk eller norsk-dansk rättskrifningsreform, om ock företagen utan någon hänsyn till ett ortografiskt närmande nellan systerspråken, likväl af sig sjelf medför och, i följd af språkens likhet, ej. kan andgå att medföra ett dylikt närmande mellan bådas skriftliga årägt. Ett sådant, att så säga, natornödvändigt skandinaviskt resultat är det, lindrigast taladt, löjligt att söka förhindra, och icke lärer det heller lyckas vare sig någon inbilsk akademiker eller någon nervös aspirant till den akademiska stolen att motverka en eljest behöflig svensk rättskrifningsreform på den grund, att derigenom på samma gång likheten mellan svensk och norsk-dansk skrift komme att ökas. De förändringar i den danska rättskritningen, som i enlighet med Stockholmsmötets utkast, ehuru ej i hela dess omfattning, rekommenderas af de danske inbjudärne: till rättskiifningsmötet, äro följande: latinska bokstäfver införas i stället för de s. k. danska; konsonantfördubbling framför annan kopsonant uppbör (således ytrei stället för yttre), likaså vokalfördubblivg, hvilken sena:e ersättes af accent i de få fall, der missförstånd kan befsras; stumt e bortfaller; likaså d framför sk och mellan n och 8, när det ej ursprungligen tillhör ordet (således kysk ist. r. kydsk, men bidsk); q utbytes. mot k; i uti s k. tveljud mot j; onödig sammanskrifning af ord undvikes. — De stora begynnelsebokstäfverna i substantiver har man således ännu velatsskona. Detta förslag är undertecknadt af tretton bekanta författare, nemligen H. N. Clausen, M, Goldschmidt, 5. Grundtvig, E. Holm, .K. J. Lyngby, C. Ploug, A. Steen; Jap. Steenstrup, M. Steenstrup, S. B; Thrige, J, L. Ussing och N. L. Westergaard.