Aftonbladet – 13 december 1870, sida 2

kall kunna uppfylla sitt höga kall till Spaniens ; ycka och storhet.. i Deputationens ordförande Zorilla höll härfter det tal till prins Amadeus, hvilket vi edan meddelat och derföre kunna här förigå. Prins Amadeus förklarade efter dess slut ig vilja mottaga den erbjudna kronan och edogjorde i korthet för de skäl, som förnådde honom dertill. Gud har — sade han — beskärt mig en afundsrärd lott. Utgången ur en ädel dynasti, tagande lel i en gammal familjs hela glans och lycka, utan att dock bära regeringsavsvaret, har jag baftframör mig ett verksamt och lyckligt lif, i hvilket det ikasom under den förflutna tiden icke heller i framtiden skulle ha fattats mig tillfällen att göra mig nyttig för mitt land. Nu öppnar sig för mig en vidsträcktare horisont, jag skall nu i hvarje ögonblick uppfylla pligter, hvilka det vid min ålder är så svärt att fullgöra. Men trogen traditionerna från mina förfåder, hvilka aldrig ryggat tillbaka för en pligt eller en fara, mottager jag den höga sändning, som Spanien vill anförtro mig, utan att för mig dölja min nya ställnings svårigheter och det ansvar, som jag dermed ikläder mig inför historien. Men jag förtröstar på Gud, som känner redligheten i mina afsigter, och på det spanska folket, som med rätta är så stolt öfver sin sjelfständighet, öfver sina stora politiska och religiösa traditioner och som visst prof på, att det med aktningen för ordningen förenar en passionerad och okuflig åtrå efter frihet. Det på mig fallna valet kan jag ej tillskrifva mina personliga förtjenster. Spanien har förmodligen trott, att försynen förunnat min ungdom den fruktbaraste och nyttigaste undervisning, anblicken af ett folk, som tack vare en innerlig öfverensstämmelse med sin konung och det trogna handhafvandet af fri institutioner har återerötrat sin enhet och sjelfständighet. Spanien har förmodligen hoppats, att äfven åt detsamma kunde den lyckliga harmoni beskäras, hvilken jag hoppas alltid skall bii Ita liens lycka. Min fars rykte, mitt lands lycka har jag att tacka för valet, och för att visa mig det värdigt kan jag ingenting annat göra än vara trogen de konstitutionella traditioner, i hvilka jag blifvit uppfostrad. Soldat i hären, skall jag inför nationens representanter blott bli deras förste medborgare. Spaniens tideböcker äro uppfyllda ärorika namn, tappre riddare, beundransvärda sj farande, stora fältherrar, berömde konungar. Jag vet ej, om den lyckan skall bli mig beskärd att få utgjuta mitt blod för mitt nya fädernesland och lägga ett nytt berömmelsens blad till Spaniens ärorika historia. Men i alla händelser vet jag, att så vidt på mig och icke på slumpen beror, skola spaniorerne alltid kunna säga om sin valde konung: hans lojalitet vet att höja sig öfver partiernas fe der; han bär i sitt bjerta endast nationens endrägt och lycka. Den spanska deputationen rozade: L konungen af Spanten!s Utrikesministern Vixconti-Venosta uppläste härefter det öfver den högtidliga akten uppsatta protokollet, som undertecknades af da närvarande, hvapå den oye konungen af Spanien mottog allas lyck. önsknivgar. På eftermiddagen tog han officielt afsked af marinministern Acton, som yttrade till honom, att om också den italienska flottan gladde sig åt prinsens upphöjelse såg hon dock med saknad en ung amiral afgå till hvilken Eon satt hela sitt förtroende.