leende. En Mereditb, från hvilken min bror och jag härstammar. Verkligen, sade mademoiselle Nardi. Hon kunde icke dölja sin förvirring, men med föresats att besegra den, lyfte hon sina blickar och såg på mr Moredith. Han satt vid bordet och lampskenet föll klart på hans allvarsamma ansigte. Haus biick läste uttrycket i hennes ansigte, icke ovänligt, men lugat och forskande. Han tycktes vara mån om att förklara sin blick. Jag söker i edra drag en likhet med familjen Cliifford,, sade han, men jag fioner ingen. Ni är en ättling af en Clifford. Ja, af miss ords yngre bror. Hon hade tre, vill jag minnas. John Cifford., fortfor han. J2, John Clifford. Hans son kom till Rom med Stuartarne, som ni vet. Och från honom har ni ert vinglas welskt blod ? Jag tror det. Min mor var ej lik en italienska; hon hade blå ögon, gullgult hår och engelskt utseende. Man sade att hon var mycket vacker. Kommer ni ihåg henne? Mycket väl; men jag vet inte, om hon var vacker, eller ej; hoo var min mor, ser ni. Dessa bref äro inycket intressanta, mademoiselle Nardi., yttrade mr Meredith och såg på paketet i sio hand. Skulle ni vilja låna mig dem på ett par dagar? . oMycket gerns; men. hur kan ni vara road af demw? (Forts.) — Garibaldis bref till en person i Helsingborg ionehöll, enigt hvad Ö.-P. upplyser, inga politiska hemlighöter alls, utan gällde endast beställandet af en modell till en ny slags kanon, som ena projektmakare der i staden lårer ba uppfunuit. Tidningens förra uppgift var endast en liten skämtsam mystifikationm,