Aftonbladet – 12 december 1870, sida 3

Dessa bref hade hört till hennes mors dyr baraste minnen. Ännu behöllo de en doft a törra rosebblad, i hvilka de under många å legat förvarade, och denna lukt som sp:ed sig i Silvias rum. var såsom de magiska rökverken i Österlandets sagor, — den framkallade en andesyn för Silvias blickar. Solljas tycktes henne fylla det dunkla rummet; en ung, blek fru, olik Silvia, med rika, gyllne lockar kring det fina ; ansigtet satt och läste upp stycken ur dessa bref för:en liten mörkhyad flicka på hennes knä. Dörren öppnades och en mörk, vacker man såg in i rummet och bad dem komma ut. Som en blixt. var den lilla flickan på fötter och ute i en grön vacker trädgård, och leende lade modren åter ned brefven i bordslådan bland rosenbladen. Ock en månad senare var hon död, tänkte Silvia med tårar i sina ögon; en månad derefter hvilade. hon på campnsanto och, inom året gått om, äfven min tfar. Då Silvia Nardi åter kom ned i salongen med brefpaketet var hon allvarsam och nästan sorgsen, men hennes sinne återvann snart sin spänstighet. Nawnet var inte Jones,, sade hon med en nästan sträng blick på mr Möredith; sjag visste att så inte var. Det är Clifford; ni kan sjelf se detv, tillade hon och lade paketet i hans hand. Med mycket lugn emottog mr Meredith brefven, upplöste bandet och började noggrannt granska dem. Silvia betraktade -honom förvånad. Trodde han ej hennes ord, efter han genom sina egna ögon måste ör vertyga sig om sadna förhållandet? Ja, namnet är Clifford, sade han efter en stund. Ett vackert namn, som ni sjelf nyss sade, och dessa bref äro skrifna som jag fioner, för suart hundra år sedan, af en