Aftonbladet – 10 december 1870, sida 3

PaNnaen. Uet preussiska armebetalets stora, kringgående manövrer ha redan blifvit ett ordspråk. Äfven det nuvarande skedet af kriget påminner om ett som varit. Under de sista Augustidagarne gjorde Bazaine sina fruktlösa försök att slå sig ut ur Metz, hvilka blifvit sammanfattade under namn af det två dagars slaget vid Noisseville, under det samtidigt Mac Mahon mot sin bättre ötvertygelse måste göra det undsättningsförsök, som fann sin afslutnig vid Sedan. För närvarande upprepas samma lek. Ducrot har -i två dagar förgäfves försökt att slå sig ut jur Paris åt söder, under det dAurelles de . Paladine lika förgäfves bemödat sig att från Loire räcka honom handen. Ty liksom vid Metz och Sedan äro äfven nu undsättningshären och den arme som skall undsättas alltför långt aflägsnade från hvarandra för att kunna förena sig. Dessutom stå äfven alltför mäktiga tyska stridskrafter emot båda franska härarne för att den åsyftade föreningen utan fara för tillintetgörelse skulle kanna verkställas. Men liksom under sista Augustidagarne ligger aktionens tyngdpunkt äfven denna gång mindre i den belägrade staden än hos undsättningshärarne. Endast genom dessas tillintetgörelse kän man göra slut på dessa dagligen förnyade, fruktansvärda strider, hvilka ega rum omkring Paris och krossa dessa bedrägliga förhoppningar, som ännu utgöra den verkliga lifsnerven för hufvudstadens törsvar. Den dröjande taktik, som den tyska Loirearmåen hittills följt mot fransmännen, var dock ingalunda egnad att göra slut på saken genom ett slag i stor stil å la Sedan. Man tyckes anse de franska stridskrafterna alltför talrika för att gå offensivt till väga, och inskränker sig derföre tillsvidare till att afvärja fransmännens anfall. Men om icke alla tecken bedraga, umgås man nu vid Loire med den iden att törsöka ett nytt Sedan. BStorhertigens af Mecklenburg och prins Fredrik Carls armåer stå se. dan sista dagarne af Nov. i närmaste förening. Storhertigen stod den 2 i denna månad på högra flygeln af tyskauppstälniogen vid Loigoy och Poupry mot fransmännen. Den 3, d. v. s. i går, kom äfvet tyskarnes venstra flygel, 9 och 3 armökåferia i strid och trängde fransmännens högra flygel vid Chilleurs och Chevilly in i Orleansskogen, : hvarigenom sannolikt äfven den venstra franska flygeln torde ha hlifvit tvungen att utrymma de den 1 i denna månad. eröfrade och längre fram liggande positionerna i Guillerville och Terminier. Under det nu de ofvan anförda tyska stridskrafterna qvarhålla fransmännen i fronten af Orleans, vore det icke omöjligt, att den 10 prenssiska armekåren, som ännu tydligen stående mellan Beaune la Rolande och Montargis, observerar Chateauneuf, endast väntar på ankomsten af den från Metz i ilmarsch framryckande 7 armekåren och måhända några från Tyskland sända landtvärnsdivisioner för att sedan i förenivg med dessa öfver Gien vid Orleans falla den franska armen i högra flanken och ryggen. Angripna i fronten, flanken och ryggen, skola fransmännen då svårligen kunna göra annat än antingen -un der de ogynnsammaste omständigheter antaga och förlora ett fältslag eller retirera bakom Loire till en aflägsnare trakt. I båda fallen vore planen att slå sig igenom för Parisarmån, hvilken, om den skall lyckas, måste understödjas genom en undsättningskårs operationer, tillintetgjord och sålunda tidpunkten för Paris kapitulation ryckt närmare. En badensisk militär, som deltog i striden mot Garibaldisnerne vid Pasques, skildrar i ett bref till sina anhöriga af den 28 Nov. hvad han der bevitnsde. T brefvet, som bär spår af stark färgläggniog, skrifver han: Den 26, kl. 4 e. m., afmarscherade vi (1:sta bataljonen af 3:dje infanteriregementet) från Dijon för att understöda skarpskyttebataljonen, som befann sig i strid. Knappt hade vi hunnit tre fjerdedels mil från Dijon, så fingo vi också höra ett väldigt smattrande, åtföljdt af harrarop. Vi hade order att marschera till Daix och der ÅREa oss i allarmsqvarter. Naturligtvis blef till följd af skjutningen detta icke af. Vi hade lemnat stora landsvägen för att till höger vid berget rycka fram mot Daix och derifrån falla fienden i flanken. När bataljonens tåte kommit fram till utgången från byn, ser kapten Unger. vid första ögonkastet, att detyska Skarpskyttarne draga sig. tillbaka på Dijonvägen. Han kommenderar: Helt om! Språngmarsch — marsch-marsch!och i vild fart bär det af ned på Dijon-vägen. Skarpskyttarne vända hastigt om: Garibaldi följer oss i hälarne!s ropas det ur hundra strupar. Dijon skall han icke hal ropar första. bataljonen. u blir.det således stt hålla stånd. Alltjemnt komma. ännu tillbakgvikande skarpskyttar med , sårade och döda. Nu gällde det att energiskt bringa och hålla manskapet i ordning. På 5 mingter är detta gjordt. Tyst, hören 1? Ett hedniskt larm af pipor, trummor, trumpeter och.-rop: En avant. les bataillons! Evviva Garibaldi! skallar vida omkring; man -förstod, att de ämnade anfalla, Hos oss är allt stilla. Men hör ej ett enda ord. Till 40 stegs afstånd låter ni dem rycka fram — sade befälbafvaren :— då först skjuten I! De komma; — krack! smattrar salfvan,. och 6 italienare ligga. tramför oss. Framåt! marsch, marschl och framåt bär det mot den flyende motståndaren. Kl, är 10 på aftonen, kolsvart natt; vi kunde för mörkrets skull ej följa dem längre. Såledesäter tillbaka ivåra positioner. Plötsligt åter det dofva mullrandet af de fiendtliga trummorna, öfficerarnes gälla hvisslingar, trumpölen marseillaiseh och en italiensk sång, som örjar med: Evviva Garibaldilv Det kommer allt nårmare. Ljudlösa sitta vi der med spända ge vär och färdiga att taga emot dem. Der äro del Ge fyr Och åter smattrar salfvan, och åter ligger en hel rad döde och sårade på marken. Hela skaran gör helt om; blott fyra vansinnige italie nare störta tjutande mot oss — de lefva nu ej mer — det tyska hurra! skallar, fienden flyr och kastar ifrån sig gevär, ammunition m.m. Dijon lär han väl förmodligen ha lemnat. Såsom det påstås, skall Garibaldi sjelf ha fört befälet Om natten lågo vi i regn på landsvägen, och på morgonen fortsatte vi-vår marsch, . I dag äro vi åter i Dijon och hvila ut efter ansträngningarne. Rättegångsoch Polissaker. Hemskt dåd. Från Carlshamn skrifves den 7 dannaa: ulivännan Svan Dattnarnoann SRA Alnö