Aftonbladet – 7 december 1870, sida 3

ERIGET. Orleans togs ej med storm, Seden storhertigens armå tagit dess vorra förstäder och bangården, utrymdes det natten mellan söndagen och måndagen af franswäncen. Få vi tro ett telegram från Versailles af i går, skall dervid ett högst betydligt antal fångar och kanoner fallit i eröfrarnes händer. Deremot heter det i general Aurelles officiella rapport af samma dag, att han dragit sig tillbaka i god ordning utan förlust af förråder. Denna motsägelse skall väl snart utredas. Ej heller i dag känna vi i hvilken riktniog Loirearmån verkställt sitt återtåg. Två vägar stodo henne öppra, ntingen mot sydost öfver Nevers mot Lyon eller öfver Loire mot Bourges. För valet af den förra vägen talar svårigheten att rå ett återtåg med fienden i heck och häl öfvergå en bred flod, för det senare alternativet åter naturbeskaffenheten af det landskap som här utbreder sig söder om Loire. Det är det i Frankrikes geografi välbekanta Sologne, Neue Freie Presse skritfver derom: Antivgen företager prins Fredrik Carl så vidsträckta kringgående rörelser, att vinsten af hans seger blir illusorisk, eller också utsätter han sin armå för utmattande försakelser; ty bär breder det sumpiga, af febersjukdomar hemsökta, ofruktbsra Sologoe ut sig, hvilket på denna årstid gör-hvarje armåoperation rent af omöjlig. Det sträcker sig i en stor fyrkant från Gien till Vierron sarat derifrån till Blois och Orleans, och blott den froktbara, smala Loiredalen från Sully till Clery gör ett undantag derifrån. Det genomskäres af en enda armeväg, hvilken går från Orleans öfver Vierron till Bourges. Från Gien till Salbris och derifrån öfver Romorantin till Blois löper vä! äfven en smal landsväg, men den förtjenar ingalunda namnet armöväg. Ville en krigshär der bryta sig fram på sidovägar eller förfölja en dold fiende genom landet, skulle den med kanoner och tross fastna i äfjan på den förra eller rent af sjunka ned på den senäres sumpiga mark; ty största delen af Sologpe hvilar på bergbotten, som tillåter regnet intet eller blott otillräckligt aflopp. Med undantag af Sauldres strand, hvilken har vackra ängsmarker och der den lilla staden Argent ligger likt en oas i öknen, är nästan hela Sologne odugligt till odliog. Sumpiga hedar eller tätt hopträngda, mariga tallar, på sina ställen några ekar, bokar och kastanier utgöra naturrikedomarne i denna del af Frankrike. Detunnsådds invånarne sjelfve bära till största delen prägeln af en sjuklig kroppskonstitution. De sysselsätta sig med boskapsskötsel, så myeket landets produktionsförmåga tillåter det; deremot uppföder man der stora fårhjordar af en liten race, som endast der trifves. Fjäderfäet i Sologne är kändt såsom mycket indrägtigt. Skulle en krigshär utan tillräcklig proviant våga sig in på denna ogästvänliga landsträcka, och isynnerhet om den afveke från landsvägen, skulle den bli utsatt för stora försske!s och fator. Den patriotiska anda som gripit den franska landtbefolkningen är för preussarne naturligtvis en galenskap. De kanna deruti endast 8e fanatism,. Den kommer dem dock sjelfva att studsa, såsom man ser af följande bref från Illiers i vestra Frankrike till Kölnische Zeitung: