Aftonbladet – 7 december 1870, sida 2

STOUCHULN der 7 Dec Den stora fosterländska frågan. I Det stundar till en ny riksdag; icke stort ner än fem veckor återstå, innan folkets reoresentanter åter skola här sammanträda. Mad bör tänka sig, att många bland dem nu iro sysselsatta med förberedelser för riksdajens vigtiga värf. . Mången gång förut har nan, isynnerhet efter införandet at årliga rikslagar, uttalat den önskan och förhoppning, utt antalet af de enskilda motionerna måtte nskränkas så fiycket som möjligt och att representationens-tid och krafter icke måtte uitför mycket och utam resultat splittras på n oändlis mängd förslag, utan att hvarje riksdag måtte företrädesvis koncentrera sina bamödanden på någon viss af de större frågor, som närmast vänta på sin lösning. Mer än någonsin är denna förhoppning nu berättigad. Tidsomständigheterna gifva alldeles otvetydigt vid handen, hvilken angeläenhet det är, som nu måste stå främst på agordvingen. Dot fianes många frågor af vigt för fosterlandet, hvilka den närmaste frawmiden måste på ett eller annat sätt lösa; men det är i närvarande stunden, som företrädesvis mäste kallas den fosterländska frågan, emedan den är frågan om fosterlandet, trågan om vårt lands existens, frågan om möjligheten att genom ett verkligt nationalförsvar häfda vårt älskade Sveriges tillvaro såsom verkligt sjelfständig stat. Huru mycket meningarne än må vara delade, så torde dock alla, som i någon mån gifvit akt på de politiska och krigiska tillragelserna under de senaste sju ären och som icke äro alldeles blinda och döfva för de lärdomar, som särskildt det nu pågående kriget lemnat, klart inse, dels att Sverige— Norge i verkligheten står alldeles isoleradt och icke. med tillförsigt kan räkna på någon enda allians, dels att det är så illa stäldi med vårt försvarsväsende, att de betydande summor, som nu offras derpå, i så måtto kuona betraktas såsom bortkastade, att det syftemål, som dermed skulle ernås, en fullfärdig försvarsorganisation, till hvilken vi skulle kunna sätta nvågon lit, alldeles förfelag, så stt, om allt skall fortfara på den fot, der det nu befinner sig, det vore nästan lika godt att draga in dessa utgifter och öppet proklamera försvarslöshet. Om en sak torde också alla upplysta fosterlandsvänner nu vara temligen ense, att nemligen den nya försvarsorganisstionen måste grundas på verklig allmän värnepligt, utan lejaing och friköpning. Man kan utan: tvifvel tänka sig flerehauda sätt för gevomörande af denna princip i vårt land, isynnethet med afssenda på öfvergången från de navarande förhållandena och nödigt tillgodoseende af försvarskrafterna under den tid, som måste förflyta, innan de nya institutionerna hinna bli utvecklade och litskraftiga. Emellertid finnes det några vilkor, som — efter vårt sätt att so — hv:rja plan till en ny försvarsorganisation måste uppfylla, och som vi här rämna, i den ordning vi anse dem vigtiga. 1. Den på allmänna värnepligten grundade organisationen måste i alla sina delar vara en verklig, fullfärdig, i hvilket ögonblick som helst krigsduglig organisation, icke i det ena eller andra hänseendet endast en konstruktion på papperet. Frankrikes exemsel visar tiilräckligt, hvartbän det leder, då man nöjer sig med att ha ena 8. k. aktiv armå mer eller mindre färdig, men lemnar alla slags reser ver utan organisation och mobiliseringsplan och förutsärter, att ortförsvaret skall helt och hållet improviseras i nödens stund: 2. Anskaffandet af de vapen och den öfriga krigsmateriel, som äro nödvändiga för hela den större styrka, som genom tillämpning af den allmänna värnepligten skall vara redo att försvara fäderneslandet, och en fullständig decentralisation af dessa förråder, så att icke någon större del löper fara att genom er kupp falla i fiendens händer. Detta gäller naturligtvis äfven åtskilligt af det, som hö: till intendentar, ambulansväsen 0. 8. v. 3. Utbildande af tillräckligt antal skicklig befäl och underbefäl, så att ingen af de särskilda afdelningar, de olika uppbåd, som försvarsorganisationen i hela sin utsträckning omfattar, saknar sin på förhand bestämda ledning. Lederna kunna i yttersta nödfal fyllas med improviserade soldater, men kunnigt befäl, som kan inöfva och föra dem, är det icke möjligt att stampa upp ur jorden, 4. Öfaingar för alla de kategorier af medborgare, som närmare och fjärmare äto förpligtade att deltaga i landets försvar; öfningar, som begynna redan i de allmänna skolorna, som erhälla en militärisk ledniog och karakter redan under ynglingaåren näst före den egentliga beväringsåldern och so icke alldeles bortfalla, sedan Jan kömmit ur denna ålder, så 2 till och med de, som till föl: ar sin ålder höra till det ordnade ortförsvaret, åtminstone någon dåg årligefi öamlas under sitt bestämda befäl och uppvisas. Vi ha satt detta vilkor först i det fjerde rummet, emedan det större eller mindre måttet af öfningar måste bli beroende af de tillgångar, som dertill kunna afses, sed.n de för ela organisationen nödiga itedel blifvit anskaffade. Långt utsträckt militärisk öfning, utan att man har vapen, krigsmateriel och nödigt befäl, är ett noasens. Hara beskaffadt det förslag är, som regeriogen kommer att vid instundande rikedar framlägga, känna Vi ånnä icke. Man: har histilla ändasct hänt Cåahillana melbtan nam I