Aftonbladet – 3 december 1870, sida 3

gång till en så mycket mäktigare känsla af trygghet. Mr Meredith uppsökte tidigt denna afton familjen, och Silvias ögon glänste då han inkom i salongen. Han hade icke varit vid Saint Remy och intet ondt hade händt hoLom, Silvia kunde nedlägga sitt hufvud på örngottet och sofva lugnad och utan drömmar. Allt var ju väl; allt skulle förblifva väl Men den lugna sömn, hon hade väntat, kom ej denna natt. En dröm, bvarunder hon ånyo genomgick dagens händelse, vickte henne, då månskenet föll blekt in genom fönterna. Hon satte sig upp med ett utrop af ångest, som väckte madame de IEpine ur hennes lätta slummer och nästa minut förde denna in i Silvias rum. Hon fann den sistnämnda stående midt på golfvet, blek, förärad och nästan ur stånd till att tala. Hvad är det, Silvia? Hvad har händt lig? frågade hon förskräckt. En ryslig dröm — ack, så ryslig! Gå åter till sängs, Silvia mia! Du förkyler dig genom att stå på golfvet., Jag törs ej. O, jag törs sannerligen ej; varade hon och hackade tänderna. Madame de Epine stod och såg på henne lideles handfallen. Hon hade aldrig förut ett henne sådan och visste icke huru hon vorde gå tillväga. Kors, bevara mig! hvad har händt?fråsade mrs Groom och stack in genom dörren itt solbrända ansigte, omgifvet af en bred, ynkad gernering på sin nattmössa. Mademoiselle Nardi har haft en elak dröm ch törs icke åter gå till hvila. Skall jag sitta uppe, inne hos er, mamelie? frågade mrs Groom; denna ländstol er mig tillräcklig hvila för det återstående f natten. (Förta.)