Aftonbladet – 3 december 1870, sida 3

Superfosfater af svenska råmaterialier. IV. Uti en föregående artikel hafva vi antydt, att ett särskildt tillskott af fosforsyrehaltiga växtnäringsämnen erfordras, för att landtmannen skall kunna bibehålla eller om möjligt ännu mera höja jordens bördighet och växtkraft. Men om man också på rent teoretiska eller vetenskapliga grunder klart och tydligt kan angifva hvad som hufvudsakligen och i främsta rummet behöfver tillföras den svenska jorden, och derigenom till och med lyckas öfvertyga jordbrukaren om nyttan och nödvändigheten af artificiella eller kemiska gödningsämnens begagnande vid jordens odling och skötsel, så är det dock ingalunda nog dermed. För bedömandet af frågan om nya superfosfatfabrikers anläggande, behöfver mån nemligen derjemte veta, om det visat sig, att förbrukningen af dylika gödningsämnen under de sista åren verkligen är i tilltagande eller aftagande. Saken skulle möjligen kunna vara af samma beskaffenhet, som händelsen ofta nog plägar vara med åtskilligt nytt, att det förträffliga och goda deri visserligen inses och erkävres af alla, men tiden är likvälännu ej inne för det praktiska utförandet deraf. Den ena väntar på den andra och ingen är egentligen hågad att först göra början med tilllämpniogen af de nya idterna. Omsider torde inträffa, att en eller annan gör ett försök, men han lyckas kanske ej rätt väl, emedan han förfar på ett mindre ändamålsenligt sätt och måhända inser han ej heller alla inverkande omständigheter. Genom ett criktigt förfaringssätt kunna sålunda de i och för sig bästa och nyttigaste saker förlora förtreendet och sedan åter råka i glömska för en längro eller kortare tidrymd, tills åter någon företagsam person upplagor frågan ånyo. Naturligtvis måste det vara af intresse att äfven veta något om förhållandet med superfosfaterna i detta afseende. Måhända har man ännu ej börjat mera allmänt använda