Aftonbladet – 2 december 1870, sida 3

förut, då hon med så mycket mod hade kastat sig emellan honom och hans mördare och emottagit den kula som var honom ämnad, hade hennes hjerta intet rum för en dylik känsla. Det är föga troligt att någon skulle möta oss här,, sade han lugnt. Ja, men här är så ödsligt.. Och åter såg hon sig om, med uttryck af rädsla i sina mörka ögon. Om han nu kom öfver oss, skulle han mörda er, sade hon och såg upp på honom. Jag är inte utan försvarsmedelo, svarade mr Meredith kallt. Men han kunde smyga sig bakom er,, fortfor Silvia. Ack, låt oss lemna denna allö och åter gå in i småskogen!, Hur skola vi komma ut derifrån, om inte åt detta håll? frågade ban vänligt. Ö, låt oss i alla fall gå tillbaka dit! bad hon nästan gråtande. Jag kan ej uthärda detta, jag kan det i sanning inte., Den kärlek som nämnes starkare än döden och som utan tvifvel är starkare än fruktan för densamma, kom Charles Moredithg bjerta att våldsamt slå, då han såg och hörde Silvia. Han längtade lidelsefullt att få sluta denna unga flicka till sitt bröst och med ömma ord och smekningar bortjaga alla hennes farhågor. Allt hvad han sade, var likväl nu: Vi ha intet annat val än att fortsätta vår väg längs denna allb. Här — här, hvarest ni kan träffas i hjertat af en kula?. utbrast hon, zästan förtviflad. O, mr Meredith, säger ni så, för att plåga mig? Jag vill göra hvad ni önskar,, svarade, han, djupt rörd — allt hvad ni önskar.. Han hade stannat och stod stilla medan on sade detta. Orden voro i sig sjelfva