Aftonbladet – 2 december 1870, sida 2

John Eriessons solmaskin. I tidskriften Engineering, bäftet för den 14 Okt., läses en af en större teckning ätfölj d, ny uppsats i ämnet af vår berömde landsman. Den lyder sålunda: Af skä!, som bär nedan skola anföras, är det ej min afsigt för närvarande att ingå i en detaljerad beskrining af solmaskinen. Men för att skirgra rådarde villfarelser i ämnet anser jag mig dock böra i korthet framställa hufvuddrsgen af min uppfinning. Derjemte får jag förklara, ett geolmaskinen icke är ämnad till en medtäflare med ångmaskinen, der stenkol kunna erbållas; ej heller är meningen att uppställa denna motor, der ej ständigt solsken finnes. Medöljende ritning, som får sitt förnämsta intresse deraf, att den föreställer en mekanism, som sättes i gång af solvärmens direkta verkan, är kopierad efter en fotografi af en pyligen fullbordad liten eolmaskin, ämnad till gåtva åt franska vetenskapsakademien. Utom att denca maskin är en motor, har den blifvit afsedd att operera såsom en mätare till inregistreriog af den volym ånga, som frambriogas af det koncentrerade värmet hos en solstråle af given sektion. Betraktad gåsom åpgmätare, är den vigtig, emedan den bekräftar resultaterna af föregående experimenter och föregående beräkningar, grundade på antalet af värmeenheter, som utvecklas vid en viss vigt vattens afdunstning få gifven tid. Ivgeniörer torde icke undgå att anmärka de arbetande delarres ovanliga dimensioner, och ej heller ekola de underlåta att uppskatta det åsyftade målet att reducera friktionen till ett minimum — ett oundgängligt vilkor för en mätare. Då bela mekanismen syne med fullkomlig tydlighet, är det endast nödvändigt att förklara, att den fyrkantiga fotställning, som uppbär ångeylindern (4!2 tum i diamete:), strålcentrum och vefstaken, innesluter en ytkondensator. Under en klar sol går den maskin, som vår ritving föreställer, fullkomligt jemnt med en bestämd hastighet af 240 slag i minuten, vid denna hastighet endast konsumerande en del af den ånga, som frambringas af den solära åpggenerator, hvilken nu för tillfället användes och gom tillbör en maskin af större dimensioner, hvilken konstruerades för en tid sedan. Beträffande bestämmandet at det belopp af mekavisk kraft, eom utvecklas af solnaskinerna, torde ingeniörer näppeligen behöfva erinras om, att genom undvarandet af ett vacuum erbjuda det atmosferiska motstärd och det tillbakatryck, som utöfvas mot pistonerna, noggranna medel att mäta den dynamiska kraft, som åstadkommes af solstrålar af bestämda sektioner. Ritningar och beskrifningar öfrer den mekanism, hvarigenom solens utstrålande värme koncentreras, samt öfver ånggeneratorn, som mottager det koncentrerade värmet, är jag nödsakad att för rågon tid icke offentliggöra. Erfarne män af ysket skola förstå motivet, nemligen att förhindra företagsamma persoDer att anskaffa patenter för förändringar. I sammanhang med det förfarande, som sålunda ansetts nödvändigt, torde det vara på sin plats att nämna, att jag i flere fall, isynneret beträffande skrufpropellern och varmluftmaskinen, förhindrats att follkomna min uppfioning genom kollisionen med privilegier, som under tiden beviljats andra personer. Hvad solmaskinen angår, använder jag detta tillfälle att förklara, att jag icke skall begagna mig af någon patenträtt, samt att det är min afsigt att använda den tid, som mitt yrke lemnar mig öfrig, nästan uteslutande till dess fullkomnande. Detta är orsaken, hvarföre jag är så mån om att skydda mig för, att lagliga hinder läggas i vägen, innan detaljfulländning proportionsvis ernätts. Om några år skall heta ingeniörkåren i båda verldsdelarne bli inbjuden att taga saken om hand. Under tiden vill jag hoppas, att inga exklusiva privilegier måtte beviljas; som äro egnade att lägga hinder i vägen för en oinskränkt tillverkning och användning af den nya motorn, hvarhelst den är tjenlig. Efter denna inledning vilja vi inlåta oss på en flyktig granskning af selmaskinens förtjenster. De många experimenter, som gjorts, visa, att den mekanism, som uttänkts för att