Aftonbladet – 2 december 1870, sida 2

al RULUS aAUSCD I aUllUGUUTTV BRL VULIV JU Paris-ballongen i Norge. Såsom man af ankomna telegram sett har ryktet, att den i Krödshered nedfallna Parisballongens förare blifvit räddade, bekräftat sig. Om deras äfventyrliga färd från Paris till Norge meddela de norska tidningarna följande underrättelser: Luftseglarnes namn äro Paul Rolier och B. L. Deschamps, den ene deltagare inationalförsvaret af Paris, den andre artiilerikapten, båda yngre män, men gifta. Ingendera har förut gjort någon ballongresa, utom att den ene varit uppe i en med tåg fasthållen ballong för att speja. Den sistvämnde åtog sig att styra. Torsdagen den 24 November kl. 11.40 lemnade de i sin ballong Paris för att föra posten till södra Frankrike. Vinden dref dem emellertid i en annan riktning, och med en fart, om hvilken de sjalfva icke hade någon aniog förr än de sågo hafvet under sig, tillryggalade de på 15 timmar vägen från Paris öfver Nordsjön till Norges kuster, der de öfver Mandal tömde en del af ballongens post, stego derpå åter med oerhörd fart och kastades åt öster samt törnade slutligen mot ett träd på Lifjeldet i Silgjord. På hafvet passerade de 17 skepp, i bland hvilka de tro att franskafregatterfunnos; men i anseende till den utomordentligt starka farten blef det dem omöjligt att få det tåg de utkastade anbragt på sådant sätt att ballongen kunde hejdas. De fördes, som sagdt, slutligen mot ett träd på Lifjeldet. Här fiogo de knappast tid att stiga af, emedan ballongen, hvilkens ena ankare och tåg fastnat vid några klippstycken men nu afslets, åter steg i luften för att som det sedermera visade sig på egen hand taga vägen till Krödshered. Man saknar ännu någon detaljerad berättelse om omständigheterna vid utstigandet. Kl. var 3,20 tredagseftermiddagen den 25, då de omsider kommo ur ballongen, utan att veta hvar de befunno sig. Ballongen gick iirån dem med alla deras effekter, och de voro vid åsynen af snön och alla omgifningarnene mest böjde att tro det de hamnat på Island. De lågo en del af natten och sofvo på fjellet och ströfvade derefter omkriog i flere timmar. Att vandra på fjellen i denna årstid är ingen behaglig sak, alliaminst efter en sådan färd på stormens vingar, som den de ensamme, med sin vistelseort alldeles obekante männen gjort. Efter 19 timmars kringirrande på fjellet, der de, som det berättas, med knapp nöd räddat sig från att blifva ett rof för en flock hungriga vargar, funno de ändtligen i snön slädspår, hvilka ledde dem till en nästan bofällig koja. Här gjorde de upp eld, hvilket snart måste ha bhfvit bemärkt af folk i bygden, ty om en stund kommo menaviskor dit med en släde och hemtade dem. ned i dalen. Hvarken de räddade eller deras räddare kunde naturligtvis göra sig förstådda för hvarandra, och den ena af fransmännen skall först vid åsynen af en på bordet stående tändstickslåda med namnet Kristiapia på vignetten ha förstått, att det land der de fallit ned var Norge. Efter att ha blifvit förplägade med potates och gröt samt Hardanger-öl, serveradt uti silfverbägare — en dryck, som främlingarne mycket prisa — fördes de till presten och läkaren, som drogo försorg om attförse dem med kläder ochöfriga förnödenheter. Måndagsmorgonen d. 28 kommo de till Kongsberg, hvarifrån de samma dag på aftonen anlände till Drammen, eiter att öfverallt på vägen ha erfarit bevis på det lifligaste deltagande såväl för deras egna personer, som för deras olyckliga fädernesland. Vid första säkra underrättelse om deras underbsra räddning hade genast en del af Drammens borgare beslutit att för dem improvisera en fest. Klocksn 6 e. m. utsändes genom tryckta listor en inbjudning till medborgare af alia klasser att deltaga i en festlig tillställniog på aftonen i S:t Olafs klubb. Då bantåget kom kl. 8, hade vid stationen samlat sig en stor hop menniskor, som mottog dem med viftande med näsdukar och derpå, under ständiga hurrarop för Frankrike, följde de oväntade gästerna till hotellet Kuög Carl, der man ställt rum i ordning för dem, I S:t Olafs klubb samlades efterhand omkring 300 personer af alla klasser, för att fira de djerfve luftseglarnes räddning. Emedan allt blitvit ordnadt i sådan hast, bestod hela dekorationen endast af tvenne norska flaggor på hvar sin sida om Frankrikes trikolor, som hängde fritt ned midt pa ena lånvgväggen. Sedan främlingarne kommit och helsats välkomne, utbragtes, under dundrande hurraror, på franska en skålför Frarkrike och dess vapenlycka, hvarpå den eae afgästerna svarade med en skål för Norge. Under allmän häpnad berättade han senare på aftonen utförligt sin och sin kamrats resa. Sörenskriver Morgenstjerna tolkade hans berättelse för den undrande allmänheten. Naturligtvis var stämningen såväl under måltiden som senare på aftcnen i högsta grad animerad. Omkring kl. 11 infann sig handt