Aftonbladet – 30 november 1870, sida 3

j Trochu såsom dess guvernör för allt hva som rörde belägringen. Gambetta ötveranstränger sig, tycker jag Men hvarför gör han det? Hans förmak t) prefekturen i denna stad är alltid öfverfyld )Jaf audienssökande (ända till 50) trots all: Å tillkännagifvanden, att han icke kan mottag: ttsina landsmän och ber om ursäkt. Jag fich , tillträde vid mitt första besök under sär skilda omständigheter, men vid två följande o I såg jag, att det stod så till, att jag ansäg -Idet icke löna mödan att begära vidare au . I diens, utan åtnöjde mig med att skrifva nå a rader för att komma fram med det lilla jag hade att säga. Han är alldeles ensam är den halft vredgade anmärkningen af någrs bland hans närmaste vänner. Jag fruktar att han splittrar sin verksamhet för mycke på detaljer med en patriotisk energis alltfö uteslutande ärelystnad att leda allting personligen, stort och smått. Sådane män un-)der sådana för dem nya förhållanden ärc ,fallne för detta hedrande, men olycksbrin igande fel. Jag fruktar, att hans helsa skall I bli förstörd. För några månader sedan var Idetta förhållandet under mycket mindre an strängande arbeten af lagstiftande kåren före kriget i Paris. Han är en medelstor, något I fetlagd man med långt, svart, böljande hår, ) vackra, stora, klara och genomträngande ögon, lett märkbart uttryck af energi i hela gin uppsyn — alltsammans så typiskt italienskt som Thans namn — en naturlig representant för det häftiga, lifliga, passionerade Marseille. Jag antager honom vara omkring 33 år gammal. Man har sagt mig, att han är mycket lik Stanton, Lincolns kraftfolle sekreterare. Jag hade aldrig sett honom förut, men jag sammanträffade med honom med en stark känsla af sympatiskt intresse och aktning. Jag är böjd för att tro, att när han skapades, hade naturen litet qvar af den lera, hvarmed hon modellerade en viss onkel, hvars nevö allmänt tros ha blifvit tilldanad af holländsk gyttja. Bland alla de republikanska representanter, som intogo främsta ledet i den häftiga och vältaliga oppositionen mot den fordna kejserliga regimen, var han den; som, på samma gång den vältaligaste af alla; då och då utvecklade ett sannt statsmannaskaps vidsträcktaste oeh bästa ideer, hvilket skänkte honom en aktningsfull uppmärksamhet till och med af den imperialistiska majoriteten i kammaren; moderat i sin styrka — en verkligt stor man. Jag till hälften önskar, att under Frankrikes nuvarände belägenhet denne Garnbetta (eller någon hans jembörding) vore generalissimns i fält i stället för hvad han nu är, den civile inrikesoch krigsministern. Jag är glad att till Frankrikes ära och lycka kunna säga, att jag fioner de bedröfliga berättelser, som cirkulera i Versailles bland tyskar, engelsmän och amerikanare angående provinsernas opatriotiska apati, fuilkomligt motsägas af underrättelser, hemtade från källor hvilka tyckas vara tillförlitliga. Dekretet om uppbåd i massa åtlydes med entusiasm. I Vestern och Normandiet komma alla och många frivilliga som stå mycket under konskriptionsåldern. Från Södern äro underrättelserna lika goda, och ett godt tecken är att de komma lugnt. Man finner der ingenting af det tamultuariska ropandet och sjuovgandet på Parisbulevarderna i början af kriget. De tyckas alla villiga till arbete och ett godt, patriotiskt arbete. Deras officerare arbeta skarpt på att exercera och disciplinera dem. Man har försäkrat mig, att manskapet i allmänhet öfverraskat sina officerare genom sin ihärdighet och fasthet. DAurelles de Paladiove är sträng upprättbållare at disciplinen. Han mottog en pöbelhop och har skapat en arme. Han har icke ryggat tillbaka för den yttersta stränghet i bestraffoingar, när tillfället så fordrat. Enligt alla de underrättelser jag kunnat erhålla, tyckes han häfva gina trupper helt och hållet i sin hand. Ni känner faktorerna i det stora militäriska problemet. I midten är Paris med siva ointagligaförskansningar cch sina 600,000 man, af hvilka hälften skulle vara tillräcklig för försvaret. Utanför Paris i den första koncentriska kretsen den stora tyska armen af omkring 250,000 man, tappra, förträffligt disciplinerade, väl förskansade genom jordverk såväl som genom byar, hvilkas alla hus äro försedda med skottgluggar, och så fördelade, att de kunna hastigt koncentrera 100,000 å 140,000 man på hvarje punkt, som hotas med ett stort utfall. Dernäst i ordningen af den koncentriska fördelvingen följer ett temligen bredt bälte, fullkomligt utblottadt på lifsmedel under denna tid. I norr om detta bälte befianer sig ou på södra sidan prins Frediik Carl jemte v. der Tann med minst 150,000 man, de bästa trupper som denne general skulle kunna önska sig. Sedan komma tyska detachementer och franska mobilgardister och frivillige skarpskyttar, mer eller mindre löst kringspridda — och lika mycket till hvilken sida: de höra — till hälften bortskrämmande rädda stadsboar och ålderstigne män ur deras gömställen. 1norr hafva vi någonstädes i trakten af Amiens och Lille Bourbackis nordarmå, hvilken säges vara stark, jemte en stor del af den tyska Metzarmeen, som bifvit sänd åt detta båll för att hålla den i schack. Lägg härtill invasionsarmåens långa, smala kommunikationslinie med Tyskland, hvilken några tusen amerikanska ströfkårer, sådana som Mossbys manskap eller Sheridans kavalleri, skulle kunna afskära på ett dussin punkter under hvarje dygn — och ni har uogefär den militäriska situationev. Jag vill nu icke tala om stridskrafterna och operationerna längre åt öster, om Werder, Garibaldi m. m., emedan det stora problemet måste finna sin lösniog omkrivg Paris och i mellersta Frankrike. Trochu skall svart försöka sitt stora utfall med en armå af 200,000 till 250,000 man — som det tros en tillräcklig styrka för att hålla fältet — af hvilka 150,000 antingen äro linietrupper, mobilgarde eller gamla till tjenstgöriog återinkallade soldater, och qvarlemna en betydlig styrka till det ointagliga Paris försvar. Detta är fullkomligt säkert. Om han icke får någon bjelp utifrån kan resultatet vara tvifvelaktigt. Om han kommer ut endast på en punkt fruktar jag, att han oskall blifga nmancka hladiat tillhakacla