Aftonbladet – 29 november 1870, sida 3

Guvernören 1 Paris. Trochu. Det intryck, som denna proklamation gjorde, var icke det bästa; man fann den alltför pessimistisk. Några af generalens embetsbröder skola ha varit emot hennes offentliggörande, men Trochu inskränkte sig till att göra några ändringar. Ambulanserna har han gifvit order att ställa i ordning 7000 sängar och intendenturen att hålla lifsmedel i 6 dagar i beredskap åt hela armen. Regeringen har befallt att mobilisera alla ogifta nationalgardister mellan 25 och 35 år och att af dem bilda en aktiv arm6, som förnämligast skall deltaga i utfallen. Denna kår skall inalles bli 100,000 man stark, så att, när den är organiserad, antalet af dem, som kunna användas för ett utfall, kommer att uppgå till 250,000 å 300,000 man. Hvad angår det antal kanoner, som de tre armåerna i Paris ega till sitt förfogande, så uppgifves det till 600 Största delen af dessa skola få till anspann omnibushästar, dem regeringen reqvirerat för sitt behof. Om de 600 kanonerna verkligen finnas, måste lemnas derhän. Sannolikt äro bland dem äfven de inbegripna, som ännu skola tillverkas. Lugnet på stadens gator är fullkomligt; regeringen frigifver efter hand de i upprorsförsöket den 31 Okt. delaktige; Felix Pyat är fri, och mot Flourens, som är omgifven af en vakt af 300 eller 400 trogne, kommer man icke att vidtaga ytterligare åtgärder. Den 15 skrifver Indep. belges korrespondent i Paris: Ni känner den parisiska befolkningens lättrörliga sinnelag; segern vid Coulmiers, hvilken denna ång tyckes vara säker, har återgifvit friskt mod ät alla och tillförsigt åt dem, som ville strida utan utsigt till seger. Man talar äfven om en seger vid Chartres, dock med förbehåll. Visst är deremot, att de reqvisitioner, man gjort hos alla matvaruhandlare, lagt i dagen ofantliga hjelpkällor, om hvilka man icke hade ringaste aning. Tillika försäkrar man, att vi ha hästkött för ytterligare tre månader. Det finns således intet skäl att alltför mycket påskynda den stora bedrift, hvarom talas och som skall bli förfärlig. Men den kommer säkerligen att sättas i verket. General Trochu tror, att hans och Frankrikes militära ära kräfva det. Säkerligen skall icke heller den parisiska armön vilja stå Loirearmån efter i mod. General Trochu är icke blott militär, utan han är äfven en uppriktig republikan, som alltid röstar med den avancerade delen af regeringen. Han vägrade Jules Favre att gå med honom till Seövresbron för att tala med Thiers och tillät icke beller Picard att följa med. Generalen förhindrade äfven, att Thiers nämndes i en not, hvari det redogjordes för underhandlingarne i Versailles, emedan han ej var nog republikansk. Fredsifrarne, hvilkas antal sedan i går aftagit, hoppas på ankomsten om lördag feller söndag af en not, som skall utgå från de neutrala makterna och vara till Frankrikes förmån. Fienden försökte nyligen att öfverrumpla fästet Issy, men det lyckades honom ej.s Utanför Paris. En korrespondent från den 12:te armökårens läger utanför Paris östra front skrifver till Times den 15 Nov.: Om Frankrike eger fästen mellan Paris och denna armå, så finns äfven en nästan oafbruten kedja af fältbefästningar mellan dessa fästen och den del af Frankrike som ligger bakom kronprinsens af Sachsen arm. Under det trupperna afvaktade det med så många förhoppningar motsedda utfallet, som troddes skola komma i riktningen från Romainville, hade je tillfälle se hvad denna armå skall vara i stånd att uträtta till försvar såväl som till anfall. Från Sevran till Pont-Iblan, en Punkt belägen omkring en half mil i nordost från Le Blanc Mesnil, voro trupperna uppställda i slagordning. Anblicken var utomordentligt intressant Bakom betäckningar , hvilka skulle fullständigt dölja dem för en framryckande fiende, stodo chasseurkompanier färdiga till en strid på nära håll. På batterierna, hvilka sedan lördagen blifvit förstärkta, voro fältkanonerna placerade, och artilleriet var på sin post för att servera dem. Långa rader af ammunitionsvagnar voro uppställde På kort afstånd från kanonerna. Kavalleriet intog en position på landsvägen till Gonesse. Stabsofficerarne gutto till häst och spanade efter fienden. Tidigt på eftermiddagen ryckte en trupp af 50:de franska kavalleriregementet ut under skydd af fästet Romainville, följd af en infanterikolonn. Utfallet betraktades nu såsom säkert, och alt sattes i ordning för att möta det. De franska trupperna kommo så långt som till jernvägen och höllo gig ännu inom sina egna linier. Men vid jernvägen gjorde de halt. Det observerades då från tyska linien att en mängd civile följde de franska soldaterna och arbetade på att gräfva upp potäter och andra vegetabilier. De fortforo dermed en stund och återvände sedan, hvarvid kavalleriet betäckte deras återtåg. När man närmat sig Paris ett stycke, började fästena Noisy och Romainville gifva eld på de preussiska förposterna. Romainville utslungade metallprojektiler af förvånande kaliber och skottvidd, men utan något resultat. Emedan 50:de kavalleriregementets rörelse betraktades såsom en rekognoscering, stannade de tyska trupperna på fältet till sent på aftonen, men fienden visade sig icke åter. I går på förmiddagen hördes något skjutande från Rosny och Noisy, men dagens händelse var en rocession, hvilken, utgående från östra sidan af aris, kom i riktningen af de sachsiska förposterna. Icke mindre än 30,000 personer närmade sig under skydd af en stor truppstyrka yttersta gränsen för de franska linierna och började gräfva upp potatis. Några tyske officerare uppgifva talet 40,000 såsom kommande verkligheten närmare än den siffra jag angifvit, och hvad som isynnerhet. är märkvärdigt är att några af gräfvarne voro väl och en del till och med elegant klädda. Många grupper af fruntimmer deltogo i gräfvandet. De tyska trupperna sköto icke på dessa olyckliga, hvilka allesammaas — män, qvinnor och barn — hade kommit ut med fara för sitt lif för att gräfva potatis. Läsaren torde tycka att medlet af November är en nog sen årstid för potatis att stå under jord, men man måste erinra sig att landtmännen flydde utan att hafva hunnit inberga sin skörd. I denna trakt gräfva de tyska trupperna upp potatis för hvar dag. Den slutsats man skulle kunna draga af gårdagens utomordentliga händelse är, att lifsmedlen i Parisi det närmaste äro slut och att staden inom några dagar måste kapitulera. Likväl bör jag å andra sidan icke heller förtiga, att tecken finnas som tyckas visa, att man beslutit att hålla ut. Ännu i går marscherade trupper ut under skydd af fästet Rosny ach öfvade sig i bruket af skjutgevär. Vi kunde tydligen se dem skjuta på en skottafla, Samma dag hittades en miniatyrballong i ett träd i Gagny, ett litet stycke söder om Chelles, Man fann i densamma endast ett bref, skrifvet På silkespa per: Vriginalet har lemnats åt kronprinsen af Sachsen, vilkens högqvarter som bekant är i Margency. Man kan icke se parisarne komma ut för att öka potates utan att erfara en känsla af deltaande för deras lidanden. Man fruktar att redan må barn och ömtåliga personer måste hafva omcommit af brist på tjenlig föda. Åtminstove hysa lere vid de tyska armåerna anställda läkare denna anke. Lyckas dessa armfer intränga i Paris, skola lo försöka att föra med sig lifsmedel; men åe örstå, att om man håller ut till det yttersta, skall cke en gång deras organisation göra det möjligt ör dem att sörja för de närmaste behofven hog n befolkning af två millioner menniskor. Garibaldis armå. Daily News korrespondent skrifver från Garibaldis läger i Autup den 14 November: Att säga er, att rödökjortorna och i sjelfva verket enhvar, som tjenar under general Garibaldi, af presterna betraktas som djefvulens apostlar, skulle icke vara någonting nytt; men då så är förhållandet, kan man lätt göra sig en föreställ