Jen 20:e fransk kår, ett bevis på att Loire Jarmån under de sednaste dagarne blifvit be tydligt förstärkt. Sannolikt har äfven del 18:e kåren under Bourbaki, som först had sin uppställning vid Nevers för att betäck öfre Loire, sedan den tyska 10:e kåren dra Igit sig till Montargis, förenat sig med huf I vudarmen. De förnämsta vägarne, som led: genom Orleansskogen, äro, utom jernbanai Orleans—Pithiviers— Fontainebleau, som lem nar skogen vid Neuville aux Bois, stora vä gen från Orleans till Pithiviers, vägarne son från Jargeau, Chåteauneuf och Sully, all orter vid Loire, leda till Pithiviers, Beau: mont och Montargis. Stora vägen till Pari: samt den parallelt med denna löpande jernbanan gå äfven ett stycke genom det sydvestra hörnet af skogen. De strider, son stått vid Maizieres och Ladon ha gällt besittningen af den väg, som öfver Bellegardt för till Chåteauneuf. Bakom sin uppställning ha fransmännen Loire, som här har broar vid Orleans, Jargeau, Chåteauneuf och Sully. De ha dessutom hopfört en massa båtar, för att kunna hastigt verkställa en öfvergång. Med allt detta torde dock en sådan ställning, med en bred flod i ryggen, vara ej så litet vågad. Om Loirearmens styrka eger man endast de mest varierande uppgifter. Medan hon af somliga beräknas till 80,000 man, ange andra henne ända till 160 å 170,000 man. En korrespondent till N. Freie Presse från general Aurelles högqvarter uppger hennes styrka till 125,000 med 25 fältbatterier, men han tillägger, att såväl numerär som materiel dagligen ökas, Man koncentrerar allt, skrifver han, och lemnar Lyon och Garibaldi tills vidare åt sitt öde och är fast besluten att våga ett afgörande slag. De yttersta franska förposterna stå, enligt hans uppgift, framför Patay, Artenay, Neuville och Bellegarde, således i alldeles samma ställningar, som de senaste förpostfäktningarne visat dem ionehatva. General Werder synes ha fullt upp att göra med att hålla garibaldianerna och de under general Crouzot stående trupperna sig från lifvet. Fördrifven från Nuits, söder om Dijon, hade han koncentrerat sig vid denna stad, då han i lördags afton den 26 anfölls af en af Garibaldis kårer under Menotti Garibaldis befäl. Efter tre förnyade anfall måste garibaldianerna vika och draga sig tillbaka öfver det vester om Dijon liggande Pasques, der Werder dagen derpå med tre brigader upphann deras arriergarde och slog det. Så lyder åtminstone den preussiska berättelsen. På krigsteatern i norr ha i söndags heta strider förefallit i trakten omkring Amiens mellan franska nordarmån och afdelningar af första tyska armen. Man stred dels vid Villers Bretonneux, öster om Amiens på vägen till La Fere, dels vid Boves, sydost derifrån vid vägen till Morenil och Montdidier. På det förra stället hade fransmännen i början framgång, men måste till sluts utrymma platsen för den öfverlägsna artilleristyrka tyskarne utvecklade. Äfven vid Boves blefvo tyskarne segrare. Fransmännen bibehöllo sig lock i den söder om Amiens på stora vägen ill Paris belägna positionen Dury. Enligt tt telegram från Lille till Brissel skall dock Amiens sedermera blifvit besatt af preussarne. So annan ledsam nyhet är att det mellan Soissons och St Quentin belägna La Före fter ett två dagars bombardement kapituerat.