Aftonbladet – 28 november 1870, sida 3

civiques ordna utdelningen och se till, att in i missbruk sker. Borgargardet har äfver förskaffat sig sprutor för att vara behjelplige vid eldsvådor. Ambulanserna ha under belägringen spelat en stor roll. Genast efter cerneringen hissade er mängd hus Geneveflaggan. Ett hus hade tic gängar, ett annat fyra, ett tredje en, och detta utan all organisation eller för öfrigt något, som konstituerar en ambulans. Dessa ambulansgroodläggares syftemål var att bespara sig obehaget af militärinqvartering, i händelse Paris blefve eröfradt. Men regeringen lade sig i saken och tog bort fanorna från alla hus, som ej voro verkliga ambulanser. De. som nu fionas qvar af dem, göra stora tjenster. I spetsen för dessa ambulanser står pressens, hvilken under doktor Ricards och msgr Bauers ledning alltid är den första på slagfältet och täflar med den amerikanska. Deretter komma Comedie francaises ambulans, der fruarne Madeleine Brohan, Jouassin, Riquier m. fl. täfla i sjelfuppoffring, Theåtre porte Saint Marting ambulans, Varietes ambulans, den italienska och en mängd andra ambulanser. De sårade bli väl, ja mycket väl skötta, det försäkrar jag. Likasom jag nyss påpekade missbruket med flaggorna, så bör jag äfven påeka missbruket med mössor och armbindar med rödt kors. En mängd unga män utan någon medicinsk eller kirurgisk kunskap fanno i ambulanserna en säker och verksam utväg att undgå militärtjensten, men småningom har allt detta försvunnit till följd at det allmänna ogillandet, och man ser nu knappt det röda korset annat än på äldre personers arm eller qvinnors bröst. Apropos qvinnorna, så må det tillåtas mig att egna dem min hyllning för det mod, hvarmed de bära förbållandena och för den radikala reformen i deras toiletter. Hvad tidningarne angår, så utkomma de numera blott på ett halft ark, undantagandes Temps, som intagit en alldeles särskild ställning i den parisiska pressen, derigenom att den aldrig gjort sig skyldig till någon falsk underrättelse eller till öfverdrift. Politiken tager ringa plats i tidningarne. Ett undantag göra endzst kommunens tidningar; de åtnöja sig med stt meddela regeringshandlivgarne och i korthet angifva sin mening, samt spara diskussionen ill den dag, då fienden har lemnat Frankrike. Dertill komma äfven nägra betrakteler öfver tyskarnes strategi och några utdrag ur provinstidningarne och de utländska tidningarne, när sådana någon gång komma, och detta är allt. En glupsk hunger efter underrättelser måste finnas, då tidningarne, som ha föga att bjuda på, ändock ha stryande afsättning. Le Temps (af hvilken före criget knappt 8000 exemplar såldes) har nu n upplaga på 16,000 exemplar.o Bland brefven i en från Paris afsänd balong, hvilken fallit i händerna på preussarne, ir äfven ett från den fordne representanten M venstern, numera regeringsmedlemmen Euudne Pelletan till prefekten i Charente interienre. Ealigt Schles. Zeit. är det af följande: onehåll: Vi hållas inom lås och bom af preussarne. Selan den 26 Okt. ha vi icke erhållit några andra underrättelser från Tours än genom Thiers; breflafvorna, eljest våra enda kurirer, återkomma nu j mera. Jag har väl icke sjelf talat med Thiers, men om jag får tro Jules Favres uppgift, så tycces Thiers vara mycket pessimistiskt stämd. I ans tanke kunna vi ej räkna på hjelp från proinserna. Glais Bizoin lyfter armarne mot himen, Cremieux suckar och Gambetta regerar som tt brushufvud, ja man går till och med så långt tt kalla honom den phoceiska republikens i Mareille fånge. Från allt detta vågar jag på förhand fdraga en del; ty efter motståndet i Toul, Chaeaudun och Strasbourg hoppas jag något bättre f Frankrike. Vi åtminstone skola framhärda att ippfylla vår pligt till den sista patronen, till den ista brödbiten. Onekligen råder mycket elände i aris, men likväl ingen hungersnöd, ingen egentlig rist; vi äro ännu för två månader försedda med fsmedel, och hela olyckan består deri, att vi måte äta hästkött, hvilket föröfrigt endast inbillninen kan finna dåligt. Hvarje ny dag förbättrar år ställning (conspire en notre faveur); Europa an ju omöjligen i längden stå sågom åskådare ned korslagda armar. I alla händelser ha vi 00,000 soldater och mobilgardister med 800 kaoner i beredskap till strid på öppna fältet. Trobu och Ducrot skulle således ännu kunna bereda en preussiska armån dystra dagar. — Om orogheterna den 31 Okt. har ni utan tvifvel erhållit ännedom. Då voro vi allvarsamt i fara, men nu, ud vare lofvad, och förmodligen till belägringens ut, befriade derifrån. Pressen är dock afskyärd. Med undantag af Journal des Debats, Opiion Nationale och National understöder ingen nda tidning regeringen. Derigenom vaknar missoendets och tviflets anda, och redan reser reakonsoch fredspartiet till hvarje pris sitt hufvud; jen vi skola antingen duka under i vårt värf elr utföra vårt program till sista bokstafven. Trohu är rentaf en antik karakter! Vi skola göra otstånd till det yttersta; Paris i dag kan håna a million preussare, och ingen armå skall vara i ånd att taga det med våld, på sin höjd skulle an kunna bombardera några stadsdelar. Ack,min äre vän, om för oss ändtligen återseendets ögonlick skall komma, skola vi såsom efter ett skeppsrott torka våra kläder i solen. Rochefort har mnat oss i sticket, jag beklagar det för hans så il som för vår skull Jag lefver likt en sömnAngare, och ofta måste jag anstränga min sista raft för att ej tro, att jag i två månader drömt ed öppna ögon! Farväl, käre vän etc.