Aftonbladet – 26 november 1870, sida 2

ton. Ursäkta att jag har synts lyssna till ert samtal; det var inte min afsigt, men sedan jag nu kommit att höra er, så tillåt mig upprepa min fråga, hvarför inte nu genast? on hade stannat ett par trappsteg upp, med ena handen på ledstången. Rätt vacker var hon nu med det uttryck af spotskt tvifvel på hans makt som målade sig ihennes ansigte. Madame de IEpine lät blicken flytta:-trån Silvia till brodren, med en känsla af oro, ty de stodo ansigte mot ansigte, som trå fiender, med rodnande kinder, blixtrande ögon och ett drag af vrede öfver de sammanpressade läpparne, Josefine, sade mr Meredith utan att se på sin syster, gör mig till viljes att lemna mig två minuter ensam med mademoiselle Nardi. Visserligen, började madame de IEpine tvekande och förvånad. Två minuter äro nog, återtog han; mademoiselle Nardi, som är så lätt färdig att misstro och anklaga mig, skall säkert ej neka att uppfylla min bön? Nej, svarade Silvia litet saktmodigare än förat till följd af hans bestämda sätt, jag nekar ej dertill. I det fallet, sade madame de YEpine, både öfverraskad och litet stött, lemnar jag eder.n Hon gick långsamt uppför trappan. Då hon tillslutit salongsdörren efter sig, yttrade Silvia, som nu återfått något af sitt öfvermod, med en både befallande och föraktfull ton. Nå, sir? Inte här, om jag får anhålla, svarade han och öppnade dermed dörren till sitt arbetsrum. . Silvia hade för mycket både stolthet och mod för att tveka, Hon kom ned för trap