Aftonbladet – 25 november 1870, sida 2

stark färg, medan deremot rosorna på Silvia kinder lemnat plats för en dödlig blekbe som visade huru djupt hon kände sig smär tad at mr Merediths vårdslösa bemötande Silvia, kom vanligen hade så mycket att säg på sin välljudande italienska brytning var stun medan deremot mr Meredith, som ofta vars frånvarande med sina tankar, att han knapp talade något, nu underhöll samtalet me ovanlig liflighet, så länge måltiden varade. Då den var slut och Silvia steg upp fö att lemna rummet, reste han sig äfven, gic fram till henne,och sade med allvarlig röst Min syster har sagt mig, att jag vari nog olycklig att ådraga mig ert missnöje mademoiselle Nardi. — Tillåter ni mig uttal min djupa bedröfvelse öfver att sådant ha händt och vill pi tro mig, då jag försäkra er, att jag hvarken såg eiler hörde er unde promenaden. Jag var er ganska nära, mv Meredith svarade Silvia utan att se på honom, ocl jag hviskade inte; — men naturligtvis tala ni san eg) Hoj: ttrade datta i en ton, afsedd för at visa nm; Meredith ati hon icke trodde horon och i detsamma hon sagt det, öppnade hor dörren och gick. Madame de VEpine följde henne ut. Nu måste du väl vara tilitredsstäld, Silvia, yttrade hon med en förebrående ton. Nej, Josefine, det är j:g intes, svarade den unga flickan häftigt; jag kan ej, jag vil pj låta ställa mig tillfreds af. en såden ursäkt. Om jag — om någon hade uppfört sig mot dig, såsom mr Meredith nu mot mig tror du verkligen, Josefine, att din bror skulle godkänna en sådan ursäkt som denna? Nej to för ett ögonblick, iate för ett ägonblick,, uvgrepade hon med blixtrande ögon; dessutom sade mr Meredith, att hun inte säg