Aftonbladet – 25 november 1870, sida 2

läkaren; somdet vill-synas är du på väg att blifva både döf och blifd: Då vet hur rädd jag är för Pataud ocK likväl tog du honom in här i huset och hvad som är tio gånger värre: du ser inte-mademoiselle Nardi fastän hon är nästan bredvid dig, — du hör henne ej, då hon tilltalar dig. Silvia, du får inte gå. Men hennes bön kom för sent; Silvia hade redan lemoat rummet. Mekaniskt såg mr Meredith åt dörreo, vände sig derefter med en min af djupaste förvåning till sin syster och sade: å Min bästa Josefine, hvad är meningen med allt detta? Hur kan jag hafva försummat mademoiselle Nardi, då jag ej har sett henne förut i dag? Ja, detta är just det ledsamma. ..Du har ej sett henna, Charlie. Jag känner mig verkligt orolig, du arbetar för strävgt. Hur var det möjligt att du hvarken såg eller hörde henne? Mr Meredith såg fortfarande förvånad ut, men på samma gång ej särdeles orolig. Detta begriper jag verkligen inte, sade han i det han satte sig och lutade sig tillhaka i ländstolen. Låt oss-nn börja: från början: när var det-som-jag ej såg mademoiselle Nardi, efter detta synes vara min hufvudförseelse? Ja, inföll kaptanen och såg mulen ut vid dessa förebud till en ny oenighet, säg oss huru det var, kära Josefine, så att Charlie får ställa saken till rätta. Hvad jag har att säga, är detta: Pataud sprang ifrån Silvia och följde dig ute på hennes promenad. Hon bad dig befalla hunden att gå tillbaka, men utan att så mycket som -svara henne gick du och kände efter om glasdörren till ditt rum var oläst och när hon det var, gick du in genom porten och reglade honom midt för hennes ansigte,