Aftonbladet – 24 november 1870, sida 3

ERIGET. Loirearmens uppträdande har synbarligen i det tyska högqvarteret varit en fullkomlig öfverraskning. Åfven den eljest så försigtige och förutseende Moltke synes ha invaggat sig i den tron att Frankrikes förmåga att ställa någon ytterligare armå i fält var fullkomligt bruten och behandlat ryktena om bildandet af en ny armå på andra sidan Loire som ej stort mera än en fabel. Man trodde sig fortfarande endast ha att göra med qvarlefvorna af den armå som i början af förliden månad blef ef von der Tann slagen och fördrifven från Orleans. Härutaf endast låter det förklara sig att man lemnat denne general utan undsättning och låtit honom ensam utkämpa en strid som, att döma af alla ingående utderrättelser, varit åtföljd af vida större förluster än man på tysk sida vill medgifva. Den tyska rekognosceringstjensten, så utmärkt under föregående delar af kriget, synes af någon orsak ej heller vara densamma som förr. En korrespondent till Times från Tours, som just framhåller detta förhållande, skrifver härom: Det är anledning att antaga, att tyskarne blefvo mycket öfverraskade den 9 dennes, då de funno så betydliga reguliera stridskrafter emot sig. Några fångars anmärkningar tyckas bevisa detta, och man frågar, om det verkligen kan vara sannt, att general Moltke, som förmodas veta allting, icke kände till, att en armå verkligen fanns vid Loire. I preussiska tidningar har man blifvit van att se dess tillvaro förnekas, eller åtminstone att höra talas derom såsom blott och bart spillror af en regulier krigsstyrka, förökade, men ej förstärkta genom frivilliga och skarpskyttar. Men tonen i de tyska tidvingarna och dokumenterna är vanligen så föraktfull om allt franskt, att dylika uttryck ingalunda ansågos bevisa verklig okunnighet. Är icke dessutom Frankrike med all säkerhet uppfyldt af tyska spioner? Bli icka resande utländingar och oskadliga infödingar dagligen arresterade såsom misstänkte för att vara Bismarcks utskickade? Patriotiska fransmän, som skynda hem från Kalifornien och andra aflägsna länder för att deltaga i sitt lands strider, sträfsamma utländske affärsmön, som äro angelägna att få göra affärer med styrelsen för nationalförsvaret, officerare, som kommit för att följa med operationerna, och tidpvingsskrifvare, uppfyllda af förhoppning att få till England eller Amerika inberätta franska segrar, undgå nästan aldrig att bli arresterade, innan de varit 48 timmar i Ffankrike eller 34 i Tours. Om blott en bland sådana arresteringar har haft skäl för sig, så är det godt om spioner omkring oss. Men det är mycket tvifvel underkastadt, om preussarne nu, sedan de lemnat de distrikter, som gränsa till Tyskland, och kommit! till de inre rovingerna i Frankrike, ha just så lätt att få veta, hvad som försiggår bortom deras förposter. Deras tyska spioner förråda sig genom sitt uttal, och de äro nödsakade att taga sin tillflykt till fransmän. I alla länder finns det uslingar, som äro tärdiga att sälja sitt eget land för ar Men det händer ej sällan, att dylika spioner äro föga att lita vå och möjligen tjena sin egen regering, under det att de låtsas hjelpa fienden. Det är således möjligt, att Loiro-armån, hvars position och styrka här alltid på det omsorgsfullaste fördolts, af de tyska cheferna uppskattats vida under sitt verkliga värde. De franska spionerna veta, att om de tagas, ha de ingen skonsamhet att förvänta. Den officiella tidningen berättar i dag om en sådans öde; ransakning hölls med honom på måndagen den 9:de och den 13 blef han skjuten. Dessa exekutioner verkställas vanligen före dagningen. Emellertid har man i Versailles vaknat till insigt af sitt misstag och vidtagit de mest omfattande åtgärder för att hesvärja den nyuppvuxna faran och bereda denna Frankrikes yngsta armå samma öde som dess töreoängare. Man anser det för detta ändamål ej nog att skicka de under prins Fredrik Carl-och storhertigen af Mecklenburg stående härmassorna emot general Paladine; order ha äfven, enligt hvad telegrafen i dag berättat oss, afgått till de tyska belägringstrupperna