Aftonbladet – 23 november 1870, sida 3

med Silvia, att ni aktar edra små gossar för Pierres lam. Det är vanligen af ett mycket mildt sinnelag, men torde jast nu inte vara att leka med., Pierre, som ej förstod hvad som talades, men fattade att det rörde Pataud, tog för afgjordt att det var till hans beröm och anmärkte med en vänlig nick: Han är den bästa hund i verlden, och det vet äfven monsieur Charles.s Jag är säker på att Pataud ej skulle visja bita mig, inföll Silvia, som nu kom fram och halft på skämt räckte fram sin lilla hand för att stryka hundens stora, raggiga bufvud. Pataud drog upp öfra läppen och visade sina tänder, men innan han ens hunnit morra, hade mr Meredith med stor brådska fattat Silvias hand och ryckt honom tillbaka. Pierre såg nästan förskräckt ut. O, mademoiselle, sade han, så får ni ej göra.n Skrämd, drog Silvia sig närmare mr Meredith. Hvarför har ni en så elak hand ? frågade hon nästan förtretad. Han är inte elak mot miga, svarade Pierre kort; och jag skall säga er, mademoiseile, att en man som jagar varg, behöfver någonting bättre än en knähund. Patand är sin herre tillgifven och vill dö för honom hvilken dag som helst. Säg, vill du ej det, gamle pojke? Kom och visa mademoiselle dina konster; låt mig få rycka ut den der tanden på dig. Lydigt, ehura utan att precist synas road af leken, öppnade Pataud sitt: vida gap, i hvilket hans .herre stack sin bruna hand, låtsade utdraga en af hans huggtänder, drog derpå handen tillbaka och yttrade med en ton af lätt förebråelse: Jag tror inte att mademoiselle tör kalla