Aftonbladet – 23 november 1870, sida 3

derme kunnat mycket väl förstå hvad meningen var; EYärförutom L. uppgaf, att E., då han varit här i stadeä, flera gånger talat med L. om 82r ken. Sista gånger samtal derom skett uppgaf L. skulle varit julaftonen 3869, då Ebrnström samma däg 2egte från staden, hvarvid E. skulle lemnat Lindberg nyckela till kontoret, på det han ej skulle gå verkstädsvägen, till hvilken nyckeln in nehades af verkgeSällex hos Ehrnström På aftonen den 30 December 1869 hade emellertid Lindberg fattat sitt beslut och gick ut från sitt hemvist, Zredtagande kontorsnyckeln. Som det då var för tidigt, ock måhända äfven i afsigt att styrka nerverna, intog han några supar, hvarefter han klockan mellan 11 och 12 på natten gick till snickarverkstaden och öppnade kontorsvägen, tände en af de i verkstaden befintliga lampor samt satte dermed eld på en del byfrelspån, som låg utmed snickarebänkarne. Efter att hafva tillsett, det elden ordentligt tagit Big, lemnade han dörrarne åt angränsande rum öppna samt hegaf sig derifrån, hvarvid han i lås tillslöt kontorsaörren utåt. L. glck derefter hem och lade sig, sedan han dock först samtalat med sin värd, hvarefter han vid pass 4-tiden blef väckt och skyndade då ned till brandstället, hvarest vid hans ankomst lågorna slogo ut genom andra våningen. På fråga huruvida, såsom vid polisförböret på nyåret uppgifvits, spån i nyckelhålet till yverkstadsdörren skulle funnits, för att hindra någon att den vägen inkomma, ban skulle instoppat sådan, yppgaf han att han derom ej hade någon känneom. Sedan telegram afsändts till Ehrnström för att underrätta honom om olyckan och E. till staden samma afton avländt, hade EE. och L. sammanträffat, dervid E., enligt L:s uppgift, skulle sagt, att det var bra gjordt; dock utan att L. vid detta tillfälle erhållit några penningar för sitt besvär. Sedermera hade Lindberg i tre särskilda poster af Ehrnström erhållit 17 rdr, hvilket belopp han uppgaf skolat vara allt som ban af E. utfåct för anstiftandet af branden. Från Mars till Augusti månad detta år har Lindberg arbetat ute å Ebrnströms landtegendom, under hvilken tid L. säger sig talat vid E. om branden, men hade L. ej fått några penningar. Efter denna tid arbetade L. i Gefle och har derifrån först för omkring 14 dagar sedan kommit till Stockholm. Den 5 innev. November träffade Lindberg Ehrnström derstädes å Norrbro, hvarvid L. uppmanade E. att gifva sig något, emedan han vore i stort behof, dervid sägande, att han i annat fall skulle angifva E. såsom mordbrandsanstiftare. E., som, enligt L:s uppgift, då skulle varit i sällskap med sin familj, hade spriogande aflägsnat sig från Lindberg. Icke ensamt derför, utan äfven på grund af samvetsqval sade Lindberg sig hafva poliskontoret angifvit förhållandet. På frågor oppgaf L. vidare, att han, som mot E. ansåg sig ej behöfva några bevis, utan fullt litade på honom, till snickareverkstaden dagen före branden medtagit den låda, hvari de först omnämnda brefven skulle funnits, och antog han således att såväl låda som bref vid branden förkommit. Vid afslutandet af dagens ransakning förekont dessutom den omständigheten, att Ehrnströms son i början. af detta år skulle, i sällskap med Lindberg, sig inför rådhusrätten instält med anhållan, att Lindberg för dödsfalls skull måtte på ed höras derom, att han ej vore till branden skyldig, hvilket af rådhusrätten då afslogs på den grund, att agliga förmer ej vore iakttagna. För att få något ljus i denna mörka sak uppsköts ransakningen till måndagen den 28 i denna månad. kl. 5 e. m., till hvilken dag stadsfiskalen skulle hafva inkallat snickaren Ehrnström tillika ned de vitnen, hvaraf han ansåg sig vara ibehof.