Aftonbladet – 23 november 1870, sida 3

nens odygder eller olater, hon skall. göra sit till mannens like. Det råa tobaksbruket tyckes emellertid vilja sprida sig äfven till de täcks könet. Qvinnorna pläga gerna. dfifvs sina moder till ytterlighet, till ju mera onator, desto bättre, innan de äfläggas. Krinoliner och chignonger är senaste bevisen derpå Så skall väl gå äfven med det täcks könets tobaksvurm. Vi se redan i andanom huru den unga frun i konversationsrummet eller den unga fröken emellan ttirerna i fransäsen tar upp sin lilla näfverdosa och med militärisk färdighet i tempo häller litet snus innanför läppen, naturligtvis icke glömmande att bjuda äfven sin kavaljer. Det blir för trefligt! Rökaren följer nog sedan fruns och frökens exempel. Personer finnas, som t. ex. på filbunke hellre nyttja snus, än ingefära. Hvarför skulle icke snus kunna blifva en pikant krydda äfven på annan mat?Säkert är, att man med -bussande personer skall kunna mera: ogenerad finna sig åtminstone i samma rum, än med cigarrökande. Saken är dock mycket för allvarsam att raljera, öfver... Cigarrökandet inverkar icke blott på kropp och kläder. , Det är farligt äfven 1 moraliskt hänseende: Afven för andre, än ynglingar och gossar, torde cigarrerna icke sällan stå i fiendtligt förhållande till tillgångarne. Och gå vi från individen till det allmänna, så är detta. cigarrökande, likasom all annan och dertill med onaturlig lyx, en nationalolycka. Det kostar vårt fattiga land årligen summor, med hvilka vår statsskuld skulle kunna armorteras; det har sin dryga andel i vår nesa, när utländingen vill undertrycka vårt fria ord med hotelsen att beröfva oss sin kredit. Vi hafva ej råd, säges det, att behörigen väpna oss mot den tid, som hotar. En besparad utgift för den enda artikeln cigarrer skulle efter ej lång tid förslå att förse hela vår krigshär med den förträffligaste utrustning. Förtjenar ej sådant att behjertas? Men huru skall saken bjelpas? Det är frågan. Af män, som skatta vedermälen af personlig ynnest högre än medborgares aktning, af ett slägte, som af småaktiga utmärkelsetecken på krage och ärm måste lockas att bereda sig till fösterländets försvar, af qvinvor, som Karakterslöst böja sig under äfven de onaturligaste moder, är ingen hjelp att-förvänta. Men har den närvarande: generationen ingen viljekraft, ingen känsla af eget värde, vill. det slägte, som -går, : ej taga saken oii hand, så vädja vitill det slägte, som komimner. Mån hörer talas öm ynglingaförbund: Ett sådant lärer fionas äfven vid härvarande gymnasium. Kunna sådana förbund hafva något annat eller bögre mål, än ädel mensklighet och fäderneslandets väl? I-adomen öfvas i vapnens bruk mot yttre vm, arde den ej väpna sig äfven möt fender. an. , Förs ; fan Som kota landets civilide inhemska fiehum, — a ekonomiska besation och undergräfva avs oa vi med stånd? Bland dessa fiender raka. 954 skäl den bär omhandlade dyra odygden: s. det till en början komiba derhän, att åtminstone. hvad. barn och ungdom angår, cizarrökandet anses lika nesligt, som ruset. När sådane ynglipgar:: sedan blefve män, skulle säkerligen det ena som det andra komma att anses ovärdigt fosterlandsvännen och ; gentlemannen. Må, med ett ord, den ungdom, som nu bereder sig att taga vårt snds. framtid i arf och förvalta det, sätta sin ära, icke uti att tillegoa sig och fortplanta dåliga vanor, utan deruti, att förakta och utrota dem. Fosterlandsvän.