Aftonbladet – 23 november 1870, sida 2

-amtida transitoaffären ohjelpligen äfventyas. Men detta är icke den enda åtgärd ym bör vidtagas. Helsivgfors utgör nemlien visserligen ändpunkten vid hafvet tör år jernväg, men Helsingfors hamn utgör det ske. Emellan jernbanans slutpunkt vid staionshaset och våra kajer finnes det ett par undradeta! famnar, utöfver hvilka ingen anan transport äH den urgamla, som redan örefanns innan jernbäniorna blefvo kända, tår att begagnas. Hvad som från ett faryg i vär hamn skall till jernvägen Kar deröre för en kort sträcka att utstå en forsing, söm, så obetydlig väglängden än är, loch är både besvärlig och kostsam. Vi ha ört omtalas fall, då transporten af tyngre sods från hamnens kaj till jernvägens bansåtd. i kostnad medtagit större samma, än varans kela frakt från England hit fram. Väl finnes det, som bekant, en bibana till Jörnäs; ämnad jast att sätta jernvägen 3 ymedelbaf beröring med hafvet. Men det orde knappast vära mera än en röst om let misslyckade i den ifrågavarande anordinger, som gör en af hamnbassinens innersta och längst isbelagda hörn, utan tillräck ig plats för flere fartyg att lägga till vid, ill lossningsoch lastoingsställe för gods, som skall in på jernvägen. Oaktadt Sörnäs, gvarstår derföre det berörda Nindret med alla dess olägenheter, och det enda medlet för dess uudanrödjande är otvifvelaktigt att leda en jernbana från jernvägens stationshus ned till hamnen eller rättare hamnarne. Ty utom den vanliga s. k. Södra hamnen bar Helsingfors i Sandvikshamnen en annan sådan, hvilken icke i närvarande fall bör förgätas. Den är djup och, om också kanske icke fullt så skyddad som Södra hamnen innanför Sveaborgs ögrupp, likväl follt oklanderlig i detta afseende, och framför allt längre isfri och lättare att VIntertid, om så erfordras, hållas tillgänglig förmedelst en öppen ränna ut till hafvet, såsom fallet är i Kristiania. Just på den är det derföre vi önska att fästa uUppmärksamheten. Åtminstone till den, tyckes det, bör man söka att leda en jernbana från det nuvarande stationshuset, för att underlätta möjligheten af en transitotrafik mellan Sverige och Ryssland öfver Helsingfors. Ått äfyveniedes, såsom det säges vara påtänkt, Jeda em bana till Södra hamnen, har naturligtvis intet emot sig. Och göras de, såsom uten tvifvel till en början vore tillräckligt, till häsvbanor, så bletve äfven deras kostoader, eniigt all sannolikhet, ingalunda större, än att någon svårighet i detta afseende ej borde möta. Saken rör, som sagdt, på det närmaste tillgodogörandet af vår pya jernbana för en transitotrafik öfver Helsingfors. Och i denna egenskap rör den såväl jernvägenssom stadens styrelse. Hvem af dem som tager initiativet i: saken, eller om. det.tagea.af ctt enskildt bolag samt buru de begge banorna tombineras med hvarandra är sekundära frågor. Men att en sådan bana kommer till stånd är nära på oundgängligt, i fall man vill söka att göra såväl jernvagen som Helsingfors till hvadde-kunna och böra vara. Såsom en komplettering härtill börer äfven att man undan det gröna: klädetframdrager frågan om det ofta påyrkade iorättandet af en fyr eller ett fyrskepp utanför inloppet till staden samt utt våra stalsmyndigheter en gång skulle begynna att tänka på den äfven ofta omordade frågan om nedsättandet af umgälderna till staden för inkommande varor och fartyg. Sådana: saker brådska. Vi se redan att Isvenskarne på sitt håll ifrigt arbeta på vinlterbåtars ansksffände; för att genast kunna påbörja den ifrågavarande trafiken. Må vi icke nu som vanligt ådagalägga tröghet och Tlikgiltighet, utan välkomna den första transitobåten med ett beredvilligt tillmötergående. ANASTASIA